Med Umberto Eco och mig är det så att jag troligen är en romantiker och därför inte kan låta bli att tycka om allt som ser lite medeltida eller gotiskt ut. Den känslan är så stark att jag tar mig igenom böcker och filmer (t.ex. Rosens namn) fast jag egentligen både har tråkigt och känner lite avsmak.
Nu är jag jätteglad att jag har tagit mig igenom Begravningsplatsen i Prag och får glömma allt som stod där. Visst är det tänkvärt att man skriver om antisemitismen - men så roligt är det ju inte. Inte det minsta mysigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar