Alla dessa nätverk

ibland känner jag mig så stressad! Men idag kom jag på en avstressande tanke.

När man låter sig stressas av nätverk, beror det kanske på en föreställning att man måste hålla igång sina nätverk, uppdatera regelbundet så att man inte skall tappa några kontakter.

Men så behöver man ju inte tänka. Då blir det ju som att nätverken bestämmer över mig och jag bara måste försöka hänga med.

Istället kan jag kanske utgå från mig själv och tänka att nätverken finns till för mig, när jag behöver dem, när jag har något som jag vill dela.

Att tänka möjligheter, inte skyldigheter, det är nog viktigt...

Ett löv som var klargult

som jag hellre ville se i svartvitt.
Känslan blev mycket starkare, tyckte jag. En smärtsam känsla... skörhet?

Klick?

Foto med stativ, lång slutartid. Tass har lärt sig det, när skall klicket komma?

Innerhamnen i Vasa

 

en eftermiddag i november.

Jag bar med mig mitt nya stativ, men hade ännu inte tagit upp det ur ryggsäcken. Ville först komma till en plats där jag kunde få testa det utan att behöva bli iakttagen.

Man kan kanske inte tro det, det råder en sådan stillhet i bilden - men folk kom och gick, joggade eller rastade hunden.

Visst är det en vilsam bild? Jag tycker ganska mycket om dethär vädret, varmt och mulet, regn och dimma, mycket fukt i luften.

Men nu börjar det bli kallare. Nästa gång kan det hända att nederbörden är vit... som snö.

Carulbook?

Undrar vad jag skall göra med carulbook, om jag fortfarande behöver min facebooksida.

De senaste dagarna har jag lärt mig mera om bloggteknik, men kanske kommer jag ändå att vilja återgå till facebooksidans opretentiösa sätt att säga saker på?

Det som är snyggt, är lite skrämmande också... tycker ni inte det?

Om man gör en riktigt fin sida, är det inte säkert att man själv vågar ta plats där, åtminstone inte jämt. Bara när man har finkläderna på.

Hur var det nu igen?

Jag vill inte bli medlem i en klubb som tar emot sådana som mig (Groucho Marx, tror jag).

Men Laleh gillar jag, både musiken och hennes naturliga sätt.

Umberto Eco och jag

Med Umberto Eco och mig är det så att jag troligen är en romantiker och därför inte kan låta bli att tycka om allt som ser lite medeltida eller gotiskt ut. Den känslan är så stark att jag tar mig igenom böcker och filmer (t.ex. Rosens namn) fast jag egentligen både har tråkigt och känner lite avsmak.

Nu är jag jätteglad att jag har tagit mig igenom Begravningsplatsen i Prag och får glömma allt som stod där. Visst är det tänkvärt att man skriver om antisemitismen - men så roligt är det ju inte. Inte det minsta mysigt...

Marianne Fredriksson och jag

Med författaren Marianne Fredriksson och mig är det så att jag kan läsa ett par böcker i följd - men i slutet på den andra boken börjar jag tröttna. Det är psykologiserandet (som jag annars är rätt svag för!) som jag till sist har fått för mycket av.

Vad jag publicerar!

Kanske blir det hundra inlägg i november?!

Men det beror på att jag övar mig. Jag vill kunna publicera lika snabbt på Blogger som på Facebook eller Google+. 

Jag vill inte ha någon hög tröskel för att säga något. 

Visste inte att Google Reader kunde vara ett så användbart verktyg för att snabbt sända iväg sina tankar!

Vill ni veta hur?

1) Man totar ihop sitt inlägg på Google+. Det går fort och blir bra mycket snyggare än på facebook.

2) När man publicerar till Google+, far det också iväg till Facebook. Det beror på att man har installerat en app som heter Publish Sync for Google+ and Facebook.

3) Man går till Google Reader och väljer Skicka till Blogger. Många inlägg blir så bra att man nästan inte behöver ändra på något alls.

Tänk, detta har jag inte fattat förrän nu!

Egentligen har jag inte alls förstått vad man skall ha RSS-flöden till. Det är ju mycket trevligare att läsa bloggar än standardiserade RSS-flöden. 

Simon och ekarna

Är inte säker på att jag har läst denhär boken av Marianne Fredriksson, fast jag har läst de flesta. Filmen vill jag i alla fall se, den ser så vacker ut...

Mark Zuckerberg och Sheryl Sandberg

om 'kriget' med Google. Läs mera på PC för Alla

En klar höstdag

med fina skuggor. För någon vecka sedan.

Brukar ni spela Kungen?

Min favoritpatiens när jag känner mig trött, helt enkelt för att den är så lätt att klara ut. För det är viktigt att vinna när man är trött, tycker ni inte det?

Ifall jag skulle råka på ett av de mera knepiga spelen, väljer jag ändå att spela på Windows 7. Där kan man ju gå tillbaka och ta om.

Så att jag ändå vinner till sist.

Denhär var inte så lätt, det blev ganska mycket Ctrl + z. Prova själv, det var spel nummer 24503.

Vildvin

Ja, jo, han har säkert rätt

men vad skall vi göra när en stor och kanske ökande del av befolkningen inte klarar av vårt arbetsliv? Det är ju först i det skedet som diagnosen blir nödvändig.

Trotjänare gör uppror i diagnosfabriken

Nu tändas tusen juleljus

skulle man möjligen kunna säga.