Idag ringde jag och frågade om jag kunde få lite mera tid, för jag har fastnat i de personliga frågorna. Det fick jag, ända till sista oktober.
Så nu får jag fundera lite till. Hur jag skall skriva denhär gången?
Förra gången jag ansökte om sjukpension (något år efter psykosen) tror jag jag försökte övertyga. Jag försökte ge en bild av hur illa jag mådde, bevisa att jag faktiskt inte kunde arbeta. Det var mycket symptom och förklaringar.
Men nu tänker jag annorlunda. Jag tror inte längre att jag kan bevisa något för någon, hur bra jag än säger det. Om en mänska skall bli övertygad, så måste hon vilja det. Ord hjälper inte.
Det minns jag från biblioteket också, när vi förhandlade om mina arbetstider. Jag var så noga med att inte trampa någon på tårna... och ändå kunde jag inte få dem att tänka som jag. De kunde inte se det bibliotek som jag såg. Det fanns inte i deras visioner.
Så nu har jag en annan föresats. Jag vill skriva så att det känns bra, för mig. Om jag får avslag, så vill jag inte känna den bitterhet som kommer av att man har bönat och bett... förgäves. Så jag ger dem fria, redan nu. De som går igenom min ansökan skall känna sig fria att besluta så att det känns bra för dem... Jo, jag hoppas att de skall förstå mig, men jag tigger inte. Min sjukpension är inte så viktig att jag behöver göra det... Jo, jag vill ha den, men det viktigaste är att jag mår bra med mig själv.
Jag tror faktiskt att jag säger detsamma som de kristna gör: Ske Guds vilja.
Det kanske jag gör... och ändå vet jag inte hur jag skall skriva. Hur kan man säga 'ske Guds vilja'... i en ansökan om sjukpension?
Jag håller tummarna för dig! Och jag ska be till skyddsänglarna. Jag tror på änglarna!
SvaraRaderaTack, Marlene! Ja, vem vet? Ibland händer saker som är svåra att förklara...
SvaraRaderaIbland tänker jag, nu ger jag upp, jag orkar inte kämpa och vad kämpar jag för egentligen? Är det värt det? Det är då jag tänker på alternativet förtidspension, vilket för mig innebär en betydligt mindre ekonomisk kostym än den jag har nu, eller för den delen om jag arbetar. Ett annat liv, kanske ett bättre? Men jag vet ju inget om hur det skulle bli, det okända skrämmer... Och sen är det ju inte säkert att jag får förtidspension, det har blivit betydligt tuffare här i Sverige efter regeringsskiftet.
SvaraRaderaHur är det i Finland? Har det betydelse vad du skriver i din ansökan? Här i Sverige är det läkaren som skriver ett utlåtande som försäkringskassan sedan bedömer. Min läkare säger att hon inte tror att jag nånsin kommer att kunna arbeta heltid, så någon form av deltidspension blir det säkert frågan om.
Tack för dina tankar, Qi.
SvaraRaderaJo, man skall nog känna sig för. En av de viktigaste frågorna har säkert med pengar att göra. Det är väldigt olika vad man får i sjukpension, men min kommer inte att bli stor, eftersom jag har arbetat så mycket deltid. Om jag inte får hjälp från min familj, blir jag nog tvungen att sälja min bostad och börja bo i en liten etta, på hyra.
Deltidspension och arbete på biblioteket, tre dagar i veckan - det skulle jag absolut inte ha tackat nej till! Men det är ju försent nu, eftersom jag sade upp mig... Ibland är jag ledsen för det, att jag inte orkade kämpa... för jag har insett att jag kunde ha vunnit. När jag fick nej till tredagarsveckan, då kunde jag faktiskt ha sagt att jag inte accepterar det och vänt mig till arbetshälsovården och sagt att nu måste de hjälpa mig... Men just då kändes det som om ingen trodde på mig och då orkade jag bara säga upp mig.
Men det lönar sig inte att se tillbaka... och det finns fördelar med dethär livet också. Jag får själv rå om min tid, jag har mycket tid för mitt ord- och bildskapande... och dessutom finns det mycket i arbetslivet som jag verkligen inte saknar.
Kan du få förtidspension? Här måste man vara 62 för att få det... men ordet har kanske en annan betydelse i Sverige? Före den åldern heter det att man får sjukpension.
Jo, nog har det väl en viss betydelse (vad jag själv skriver). I alla fall är det en mängd personliga frågor... alla mer eller mindre omöjliga att svara på. Dessutom skall det vara ett läkarutlåtande... Men jag försöker att bara ha mig själv i tankarna, när jag skriver, inte skriva sådant som ger mig ångest... Sedan får det gå som det vill. Kanske blir det sjukpension... eller deltidssjukpension... eller också blir jag bara ännu en mänska som det inte går att sysselsätta. Eller också hittar jag faktiskt ett arbete som passar mig precis...!
Vem vet? Jag tror... och vill tro... att det blir bra, hur det än blir... och under tiden får jag ju hålla på med mina ord och bilder... Så... vad har jag att klaga på, egentligen? :)