lördag 29 mars 2008

Livet inpå kroppen

Jag såg en trafikolycka

Jag sade utmanande saker hos min terapeut - utmanande för henne, men kanske mest för mig själv

Så hörde jag en sång - och min känsla av närhet blev nästan outhärdlig
Trembling and holding your breath at the wonder
Of hunger so holy and pure
Wild as the freedom I feel in my spirit
So tightly entangled in yours
Jag visste inte vad sången handlade om, men den verkar vara helt rätt. En text utan klar gräns mellan dig och mig.

Eller med mina ord
Livet in på kroppen
En molande sång
En bön om kontakt
Andra bloggar om: , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Kris sånger och texter är oftast så jäkla bra - och han sjunger så att det känns personligt.

    Ibland kan det vara som verkar utmanande inte alls så omvälvande som man själv kanske tror... vi har ju en förmåga att lägga band på oss. Uppföra oss. Och säga det som passar.

    Och det är nog enbart nyttigt att rensa ur sig :)

    SvaraRadera
  2. Kris' sånger känns äkta, tycker jag.

    Och det är sant som du säger. För det mesta säger man sådant som passar, det är så mycket lättare att bara glida med. Min terapeut sade visserligen att hon behövde smälta, men säkert behövde hon det inte lika mycket som jag. Det tog faktiskt närmare en vecka, innan jag slutade känna ångest för vad jag hade sagt. Jag var nära att ge upp, sluta med terapin... Men kanske finns där ändå någon slags vinst. Att säga vad man tänker , vara den man är, gör väl en tydligare, verkligare - för sig själv, för andra mänskor. Men ibland vet jag inte om jag vill gå längre åt det hållet.

    SvaraRadera
  3. carulmare - ibland kanske det bara är omöjligt att hålla igen - bara för att stänga igen oftast samlar skit inombords.
    Så drabbas man av ånger bara för att man sagt ifrån eller lättat på förlåten.
    Det betyder ju inte att man därefter måste säga rakt ut vad man tänker - det kanske räcker med att man säger att man inte håller med. Att man har en annan erfarenhet och en annan syn.

    Det är nyttigt ändå att våga kliva över sina egna höga trösklar!

    SvaraRadera
  4. Jo, det viktiga är kanske att ta små små steg. Så att man kan njuta av dagen också! :)

    SvaraRadera