Jag skall aldrig mera ha brått.
Det kändes som om jag lovade något - eller kanske som en besvärjelse.
Sammanhanget var att jag undrade lite om jag skulle köpa en skoter - och låta bilen stå, någon del av året. Så såg jag mig själv åka skoter till sommarstugan, 150 km söderut.
Det var då den kom, dendär tanken. En ovanligt högljudd tanke.
Andra bloggar om: brådska, långsamhet, skotrar
Jag övar mig i långsamhet, övar att inte skynda genom livet längre. Har inte tid att skynda längre och missa en massa på vägen.
SvaraRaderaOm en vecka ska jag skrota bilen. Ytterligare ett sätt att ta sig fram i livet lite långsammare.
Jag får också öva mig. Först kommer rädsla och sedan brådska... tror jag... och båda gör slut på friden... och livsglädjen.
SvaraRaderaIdag skall jag ändå söka upp ett nytt ställe här i stan, ett bilskrotsföretag, och få 'nya' sommardäck, till 80% nya, påstår han.
Men vem vet, kanske har han också en mopedskoter på lager....? Jag drömmer lite om att få skumpa fram på somriga småvägar, med kameran i fickan. :)