...och Starry Starry Night
Klicka på bilderna, så ser ni kanske likheterna. Hoppas det, så att jag inte bara har inbillat mig. :)
Ingen av tavlorna passar i alla fall till bloggen. Därför satte jag bara in små bilder, för att skona våra... känsliga känsliga... ögon.
Annars gillar jag båda bilderna, också min skräckversion... Fast kanske finns det till och med mera skräck i van Gogh-tavlan?
En inte så allvarlig hyllning till van Gogh. Mera allvarlig, för att inte säga melankolisk, är Don McLeans sång från 1971, Vincent. Men jag gillar den också.
Ingen av tavlorna passar i alla fall till bloggen. Därför satte jag bara in små bilder, för att skona våra... känsliga känsliga... ögon.
Annars gillar jag båda bilderna, också min skräckversion... Fast kanske finns det till och med mera skräck i van Gogh-tavlan?
En inte så allvarlig hyllning till van Gogh. Mera allvarlig, för att inte säga melankolisk, är Don McLeans sång från 1971, Vincent. Men jag gillar den också.
Andra bloggar om: akvareller, bilder, Don McLean, fotografier, Scary Scary Night, Starry Starry Night, Vincent van Gogh, vattenpölar
Gillar båda bilderna och jag ser likheten...
SvaraRaderaSången - väldigt fin!
Tack, Qi. Skönt att veta att det inte bara är min fantasi som rusar iväg med mig.:) Min första tanke när jag såg mitt foto var faktiskt Starry Night och sedan försökte jag förstärka det intrycket, med Gimp.
SvaraRaderaJo, sången är fin. Vilken känslig röst han har, glasklar. Läste just på Wikipedia att det är Don McLean som inspirerade Roberta Flack till Killing me softly with his song. Det kan jag tro på!
Här är texten, om du eller någon annan är intresserad.
Starry, starry night
Paint your palette blue and gray
Look out on a summer's day
With eyes that know the darkness in my soul
Shadows on the hills
Sketch the trees and the daffodils
Catch the breeze and the winter chills
In colors on the snowy linen land
Now I understand
What you tried to say to me
And how you suffered for your sanity
And how you tried to set them free
They would not listen
They did not know how
Perhaps they'll listen now
Starry, starry night
Flaming flowers that brightly blaze
Swirling clouds in violet haze
Reflect in Vincent's eyes of china blue
Colors changing hue
Morning fields of amber grain
Weathered faces lined in pain
Are soothed beneath the artist's loving hand
Now I understand...
For they could not love you
But still your love was true
And when no hope was left inside
On that starry, starry night
You took your life as lovers often do
But I could have told you, Vincent
This world was never meant for one
As beautiful as you
Starry, starry night
Portraits hung in empty halls
Frameless heads on nameless walls
With eyes that watch the world and can't forget
Like the strangers that you've met
The ragged men in ragged clothes
The silver thorn of bloody rose
Lie crushed and broken on the virgin snow
Now I think I know
What you tried to say to me
And how you suffered for your sanity
And how you tried to set them free
They would not listen
They're not listening still
Perhaps they never will
Hej! Jag tror att Vincent van Gogh hade uppskattat din bild.Han kände sig missförstådd och fick endast en tavla såld under sin livstid.I sin himmelska atelje sitter han och småler åt den uppskatttning hans konst sedermera har fått.
SvaraRaderaDet finns likheter mellan din bild och Vincents tavla.I vattenpölen finns det samma ringar och virvlar som är så karakteristiskt för hans konst.
(Jag uppfattar honom som en "vattenmänniska".Skulle inte bli förvånad om han är född i fiskarnas
stjärntecken.Det svårmod och lynnighet som tillskrivs honom talar för detta.)
Inte alls omöjligt att han har fått inspiration från "ringar i vattnet" till sin konst.
Don Mcleans sång är mycket vacker och sentimental.Samma sång har jag i en bildpresentation och animation om Vincent van Gogh som jag gjorde på en datakurs.Skall försöka ladda upp filmen till min blogg.
Tack för dina tankar, Leosdream. - Ja, varför inte? När jag ser dedär virvlarna så känner jag att han liksom spränger sönder sin vanliga verklighet. Hans vision drar honom med sig, som en vind... eller varför inte en vattenvirvel... mot geni och galenskap, mot allt som är gränsöverskridande. Det är inte utan att jag blir lite skrämd, när jag ser hans virvlar...
SvaraRaderaJoo. Don McLeans låt är förfärligt vacker och sentimental *snyft, torkar en tår ur ögonvrån* :)
Väntar på din animation..