Din vackra akvarell för mina tankar till målningen "Tuvstarr" av John Bauer...samma mystik och stämning.Men ingen prinsessa...kanske finns hon någonstans i dunklet.
Ja - här är en till. Det är jobbigt ibland med ensamhet. Och att slåss med egna tillkortakommanden och längtans känslor gör att jag tappar orden, skaparlusten och blir lite vilsen.
Det där fotot fångade precis allt jag känner just nu.
En, två, tre... många! sade hon som inte kunde räkna.:) Skönt att ni finns!
Visionary: Visst är det ett foto... fast det ser ut som en målning. Fast det har du nog räknat ut redan. :)
Inkan: Jo, jag vet. Vi lever ju ensamma, båda två... Ofta handlar det kanske om att man är trött också, behöver ta igen sig ett tag... Vägen från skaparlust till återhämtning... den är inte så lätt, kantad av alla möjliga slags... mollkänslor... Själv är jag förkyld just nu. Vem vet, kanske det är kroppens sätt att säga att nu skall vi vila ett tag...?
Ensam. Jag tänker mig för att ensam ska fungera måste man just var en och samman d v s en hel. Och att är man trasig är det inte lätt att leva vare sig man är ensam eller tvåsam eller i ett sammanhang och vi är alla lite medfarna och svagare i vissa tider. Jag tror att livet är sig likt oavsett sällskap bara att problemen skiftar och en del hinder är angenämare att ta i tu med.
Tror också som du, Bless... Ibland, framför allt när jag är trött, kan jag känna mig otillräcklig... och det leder vidare till en känsla av utanförskap. Duger jag? Är jag bra nog för att få vara med? Det verkar finnas ett samband mellan känslan av att inte duga... och känslan av ensamhet. Känner man att man duger, då hör man också ihop, oberoende av om man är ensam eller i sällskap. Tror det är det som helhetskänslan består av. Man duger, man hör ihop.
Jodå, vi finns...
SvaraRaderaVacker bild, vacker dikt.
Din vackra akvarell för mina tankar till målningen "Tuvstarr" av John Bauer...samma mystik och stämning.Men ingen prinsessa...kanske finns hon någonstans i dunklet.
SvaraRaderaleosdream
Qi: Det var betryggande!:) Många gånger kan jag vara ensam och inte känna mig ensam... men så ibland kommer detdär behovet av bekräftelse...
SvaraRaderaLeosdream: Ja, du har nog rätt om stämningen. - Kanske gömmer hon sig i båten... eller också är det båten som är prinsessan...?
Kul att ni tycker om min bild! Ibland kan jag känna mig så tacksam för att det finns något som heter Gimp! Att jag får leva under Gimp-tiden! :)
Gimp är alltså ett gratisprogram för bildredigering.
Vilken väldigt härlig bild, det ser verkligen ut som en målning - men visst är det ett foto, från början?
SvaraRaderaJodå, jag finns också, så du är inte ensam! :-)
Ja - här är en till. Det är jobbigt ibland med ensamhet.
SvaraRaderaOch att slåss med egna tillkortakommanden och längtans känslor gör att jag tappar orden, skaparlusten och blir lite vilsen.
Det där fotot fångade precis allt jag känner just nu.
En, två, tre... många! sade hon som inte kunde räkna.:) Skönt att ni finns!
SvaraRaderaVisionary: Visst är det ett foto... fast det ser ut som en målning. Fast det har du nog räknat ut redan. :)
Inkan: Jo, jag vet. Vi lever ju ensamma, båda två... Ofta handlar det kanske om att man är trött också, behöver ta igen sig ett tag... Vägen från skaparlust till återhämtning... den är inte så lätt, kantad av alla möjliga slags... mollkänslor... Själv är jag förkyld just nu. Vem vet, kanske det är kroppens sätt att säga att nu skall vi vila ett tag...?
Ensam. Jag tänker mig för att ensam ska fungera måste man just var en och samman d v s en hel. Och att är man trasig är det inte lätt att leva vare sig man är ensam eller tvåsam eller i ett sammanhang och vi är alla lite medfarna och svagare i vissa tider. Jag tror att livet är sig likt oavsett sällskap bara att problemen skiftar och en del hinder är angenämare att ta i tu med.
SvaraRaderaTror också som du, Bless... Ibland, framför allt när jag är trött, kan jag känna mig otillräcklig... och det leder vidare till en känsla av utanförskap. Duger jag? Är jag bra nog för att få vara med? Det verkar finnas ett samband mellan känslan av att inte duga... och känslan av ensamhet. Känner man att man duger, då hör man också ihop, oberoende av om man är ensam eller i sällskap. Tror det är det som helhetskänslan består av. Man duger, man hör ihop.
SvaraRadera