onsdag 31 oktober 2007

Gömställe

eller en värld i upplösning...?

10 kommentarer:

  1. Det är som att titta på träden genom ett mikroskop..löven blir mindre..för att till sist upplösas till celler...

    SvaraRadera
  2. Oj vilken vacker bild... den är lätt att försvinna in i!

    SvaraRadera
  3. ...eller till pixlar, Leosdream. Datorbildens cell, kan man kanske säga. Fast här har upplösningen ännu inte gått så långt...

    Visionary: En bild av hur jag känner mig just nu... Vilsen, men får inte tänka, doctor's advice!

    Hur är det med dig? Skall gå och se efter.

    SvaraRadera
  4. Som alltid så fina tavlor här hos dig. Den fina gröna gillar jag. Känns som ett tryggt ställe att hitta vilse till.

    Så stora katterna blivit. Det är spännande att utforska världen tillsammans med djur. Lite som med små barn, man ser på ett annat sätt liksom. I alla fall gör jag det :)

    Hoppas du kan följa doktorns råd och vila dig utan att känna dig alltför vilsen.

    SvaraRadera
  5. Inte-tänka, det kan vara alldeles väldigt bra ibland. Fast det kan vara väldigt svårt att åstadkomma... ;-) Man får vara lite sträng mot sig själv, och tvinga sig att vara uppmärksam på hur tankarna ser ut. Välja vad man utsätter sig för, styra sig själv till de saker man mår bra av. Verkligen inte jättelätt, är det! ;-) Men jag hoppas att det går bra för dig, du är såklart värd det. Var rädd om dig.

    SvaraRadera
  6. Jo, Lady S. Katterna ger någon slags ro... Kan hjälpa en att hitta ro... om man bara hittar en liten början inom sig själv. Lite på samma sätt är det med barn också. Om man börjar tänka för mycket, om man slutar upp att vara närvarande, hittar de på något... eller hur? :)

    'Hitta vilse' är bra. Något slags hopp finns det i vilsenheten, både på bilden och i verkliga livet. En skapande röra, kanske?

    SvaraRadera
  7. Precis, Visionary. Besk medicin... men jag tror nog att jag kan få ner den. Mest illa smakar den just i det ögonblick som jag skall bryta...

    Nu är jag sjukskriven, Visionary - och ni andra som läser här - ända fram till nyår.

    Det känns bra... för egentligen VET JAG INTE hur mycket jag kan arbeta. Nu har jag möjlighet att få dethär utrett, i lugn och ro... Jag blev sjukskriven för depression, ospecificerad, och för ångest, också ospecificerad... och jag tror att det kan vara rätt diagnos... fast jag inte tänker och känner som de flesta mänskor som har ångest och depression...

    Och nu kliar det i fingrarna på mig av lust att förklara den sista meningen... men jag skall inte! Skall inte! Skall inte! :)

    SvaraRadera
  8. Dina bilder är helt makalösa. Vad har du för kamera?
    Jag har inte läst hela din blogg, det finns mycket att ta av, men jag går in då och då och plockar lite godbitar.
    Mina bästa hälsningar till dig, kamrat. Anna.

    SvaraRadera
  9. Hej igen, Anna! Och tack, kamrat! :) Vad glad jag blir... att du tycker om mina bilder och att du vill komma hit och läsa.

    Jag har en Sony Cyber-shot DSC-P43... Färgerna blir fina, klara, tycker jag... men jag skulle önska mig en bättre zoom, skakningsskydd, kortare slutartid och kanske lite fler pixlar också... Skall skicka ett brev till jultomten...! Skulle vilja kunna ta bättre bilder på mänskor, djur... i rörelse, inomhus... Fotograferar du också?

    Var inne på din blogg och såg om du skulle ha skrivit något mer... men det hade du inte. Har du något roligare för dig, kanske?

    Hoppas du har det bra!

    SvaraRadera
  10. Hej. Om jag har något roligt för mig? Vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Har suttit i flera timmar och läst gamla mail enda sedan 2002 och framåt. 815 stycken! Intressant har det varit. Druckit lite lakritsshot. Och snusat. Min digitalkamera är antik men jag ska nog, som du, skriva till tomten. Men har vi varit tillräckligt snälla, tror du?
    Idag har jag lagat mat, dammsugit, tvättat, gått ut med hunden ..(bloggat lite), uppfört mig som en präktig kvinna trots att jag helst velat dra täcket över huvudet. Må gott, kamrat. Anna

    SvaraRadera