Särskilt då man som jag tycker att stativ passar bäst i bilens baksäte, ifall man någon gång möjligen skulle komma på tanken att ta fram det. Vilket jag inte gör. Av någon anledning verkar det lättare att hitta en slät horisontell yta på klipporna, vilket det förmodligen inte är, men hur skulle jag kunna veta det som inte har något att jämföra med?
Till sist tyckte jag ändå att jag hade hittat den perfekta platsen. Jag låg på mage på en liten bit superlonmadrass och kameraobjektivet verkade bara behöva en hopvikt socka för att komma i rätt läge. Allt verkade stabilt, jag behövde bara trycka och vänta i 20 sekunder, och medan jag väntade kunde jag följa med i den storslagna solvindsdansen ovanför mitt huvud. Sedan kastade jag en blick på det färdiga fotografiet på den vridbara skärmen och det såg inte alls så illa ut, så jag tryckte av igen och igen, och började så småningom tänka att jag har börjat förstå mig lite på dethär med att fotografera norrsken.
Det trodde jag ända tills jag kollade bilderna på datorn och märkte att nästan varenda en hade en cirkel med många mindre cirklar inuti precis i centrum av bilden! Jag sökte på nätet och fann att det beror på att man har ett filter på objektivet. Men jag använder väl inga filter! protesterade jag, men kom till sist att tänka på linsskyddet, det är ju faktiskt också ett filter.
På denhär bilden har jag photoshoppat bort cirklarna. Det var så jobbigt att jag nästan inte kunde tycka om bilden när det äntligen var klart. Men det var igår, idag har kärleken repat sig lite grann. Nog var det ett färggrant skådespel, särskilt med tanke på att jag befinner mig i sydligaste Österbotten, inte så långt från Björneborg.
Norrsken i södra Österbotten, två dagar före villaavslutningen.
Det hände samma sak när jag skulle fota fullmånen. Det kom en extra "planet" med i bilden. Nu förstår jag varför. Det beror förstås på linsskyddet som jag hade. Fint foto. Hörde du det sprakande ljudet som påstås komma från norrskenet?
SvaraRaderaTack Pehr-Henrik :) Skall det spraka? Jag vill minnas att jag hörde något sprakande, fast det blåste ganska mycket också (vilket ju inte alls syns på bilden pga den långa slutartiden). Så mycket färg ser man ju inte heller, men rörelserna är kännspaka och fascinerande. Det är dedär lätta dansande rörelserna över himlavalvet som får mig att inse att det faktiskt är norrsken.
SvaraRaderaVackert! Minns min barn-och ungdoms norrskensnätter uppe i Jämtland. När det var mycket kalla vinternätter då kunde man höra norrskenet !!. Det var några speciella "toner" som kändes magiskt. Saknar allt detta här i Stockholm.
SvaraRaderaFörlåt Carulmare, Jag klarade inte av att stava rätt - fick fixa det flera gånger. Därför lite raderingar. ojoj
SvaraRaderaIngen fara. Men magiskt är rätta ordet, kan förstå att du saknar det - och nog skulle det vara fint att någon gång få uppleva norrskenet i Lappland! Det är lite tamt här i Sideby också, vi ligger något söderom Sundsvall ser jag på kartan. Men å andra sidan är det ju glesbygd eller nästan ödemark, så det är verkligen tyst om nätterna, bortsett från naturens ljud. Så kanske hörde jag lite sprakande också, jag tror det.
SvaraRadera