Inte för att jag har så mycket att vara ledsen för, tvärtom, men jag kan ändå komma lite i otakt med mig själv.
Då kan det vara bra med en ängel av William Blake, han har ett sätt att avbilda både änglar och mänskor som berör mig djupt. De vackra linjerna och så en oskuld av något slag. Kanske var det det som hände, att jag förlorade känslan av oskuld?
Nu vill jag, helt oskuldsfullt, säga att jag blev nöjd med denhär bilden, hur jag fixade till den. Om ni vill, kan ni titta på originalbilden också.
Länk till kortet i nätbutiken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar