onsdag 10 april 2013
Ekorren som kom ner
Har ni varit med om något liknande? Att en ekorre kommer ner från trädgrenarna för att hälsa! Då tyckte jag bara att det var härligt att få fota den på så nära håll. Nu när jag ser bilderna undrar jag om den kanske hade något ärende, om den behövde hjälp på något sätt. När den hade rusat upp och ner i de närmaste träden ett oräknat antal gånger, blev den till slut stilla uppe på en gren. Men den försvann ju aldrig, det var jag som gick därifrån när den inte verkade vilja göra flera konster! Det var en hona förresten, med spenar som såg lite blöta ut... kanske hade den ungar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den kanske ville ha hjälp med någonting. Kanske det var någonting med ungarna som oroade den.Eller så har den bara blivit van att bli matad.... En liten bortskämd rackare... :)
SvaraRaderaHälsn. per-henrik
Blev lite orolig när jag kom hem och såg på bilderna, det var så uppenbart att den ville ha kontakt, den tittade på mig från alla möjliga vinklar. Då tänkte jag bara att den ville leka, jag har ju sett ekorrar jaga varandra runt trädstammen, de kan nog vara lekfulla! Sen började jag undra om något var på tok. Men kanske är det troligast att den bara ville ha lite lättfången mat till sig själv och ungarna.
SvaraRaderaMärkligt och spännande med ekorre-kontakt. Snygg blogg!
SvaraRaderaTack Ulrika! Blir alltid lite förvånad över hur mycket det finns att uppleva i naturen - och ändå har jag så svårt att lämna mitt kära skrivbord! :)
SvaraRaderaJag har blivit ganska seg när det gäller att kommentera - MEN jag läser dig Carulmare!
SvaraRaderaTycker mycket om dina foton här- vi hade en tam ekorre ute vid stugan i Roslagen. Den bodde på vinden och tog sig in via en trasig ventil.
Men när vi var ute på försommaren en längre tid-då flyttade hon med sina ungar.
Det var ett äventyr att sitta på altanen och se ekorrmamman flytta sina små fyra ungar - en och en. Jag gissar att hon tröttnat på vårt buller när vi bodde där en längre period.
Varje år -samma sak
Tack Inkan, det har blivit mera ensamt att blogga... antagligen pga facebook. Men jag skriver ändå här då och då, det är skönt att ha en plats som är bara ens egen - och jag tittar också in då och då hos alla mina gamla bloggvänner! :)
RaderaÅ vilka fina bilder det kunde ha blivit av den upplevelsen... men en del bilder har man bara 'inne i huvudet'.
Jag tror också att det är Facebook som gäller numera. Men jag nöjer mig med min blogg- den är mitt andningshål. Enkelt och lätta att skriva på och som även är en form av lite social kontakt - utan större krav.
SvaraRaderaJag tror att Facebook kräver mer och så ska man vara så jäkla aktiv och social och skaffa sig "vänner"...
För mig är bloggen ett skaparrum- där jag skriver mina ord eller publicerar något vackert som någon annan har skrivit.
Så fortsätt skriva carulmare!
Kära du, det där är en amerikansk ekorre (alltså rent artmässigt), och de är helt förvånansvärt duktiga på att anpassa sig efter människotillvaron... så den ville nog faktiskt bara ha mat. Släpp eventuell oro, alltså, skulle jag rekommendera.
SvaraRaderaMen det är väldigt trevligt när "naturen" tar kontakt. Tycker jag i alla fall.
Och för att kommentera er tråd ovan: jag har blivit ganska inaktiv som bloggare, men det beror mindre på Facebook än på livet i övrigt... :) Vill dock hålla någon slags liv i mitt eget bloggande, och är glad att andra (som du) gör det också. Kram från andra sidan bukten!! :)
Ibland tar jag långa pauser från facebook och publicerar här istället - eller också är jag inte alls på nätet. Jag har märkt att jag behöver en hel del lugn och ro för att kunna skapa, det är så lätt att bli beroende av gensvaret på facebook eller andra sociala sajter.
SvaraRaderaAha, Leva, en utåtriktad amerikansk ekorre! :) Jo, det är verkligen solskensstunder när man ibland får närkontakt med det vilda... nåja, i alla fall ganska vilda!
Kram till mina båda medbloggare!