Hade bara tänkt ta den vanliga kattpromenaden och högst 20 foton, ett ideal för mig nu i höst, men vattendropparna var för förföriska. Gick till och med hem igen för att hämta stativet.
Efter en timme och trettio minuter var jag helt slut, slut på det sätt som man blir när man har koncentrerat sig länge och utan uppehåll. Macrofotografering är krävande, man behöver så mycket ljus och ljus är ju precis vad vi inte har denhär årstiden. Ändå borde ljuset räcka till både för en liten bländare och en snabb slutartid.
Tänk nu bara på en vattendroppe, man vill ju också ha med det som är inne i den, kanske allra mest det. Bara då börjar ju droppen se sådär glasklar ut. Men det som speglar sig i droppen finns ofta långt borta och då måste man ha mycket djup i bilden för att det inte skall suddas ut. Alltså går det inte med en stor bländaröppning.
Men om bländaren blir för liten, måste man kompensera med en lång slutartid - och då måste man börja krångla med ett stativ, försöka få det att stå stidigt precis på rätt ställe, inte puffa till motivet med vattendropparna...
Som tur är fanns det många vattendroppar just denhär morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar