När jag tar min vanliga promenad ner till stranden och vidare över den lilla bron till Kråkgrunden, då är det inte bara hav och holmar som jag ser utan också ett kraftverk. Där står det och gör sitt bästa för att störa min naturupplevelse, försöker till och med skymma solen...!
Vaskiluodon Voima heter kraftverket. Det visste jag inte förrän jag bestämde mig för att visa denhär bilden, så är det ganska ofta för mig. Först då börjar jag bry mig. Innan tänkte jag nog bara att där-är-det-nu-igen-detdär-rökspottande-åbäket. Vaskiluodon Voima. Ja, jag är i alla fall ganska säker på att jag lyckades identifiera det.
Egentligen är kraftverket inte så nära mig som det verkar, bilden är tagen med telezoom. Om jag inte kan komma undan dig, skall du inte komma undan mig heller, haha... tänkte jag kanske.
Nej, förresten, det tänkte jag inte. Det var nog mera dendär halvt dolda solen och de mörka rökblandade molnen, att det såg så dramatiskt ut, lite som jordens undergång... minst! Det var nog därför som jag tog dethär fotografiet. Tror jag.
Jaamen, det ger liv i bilden. Har ända sedan 1966 tittat på "Det rökspottande åbäket" och ibland fascinerats av rökens färg och riktningen som ofta är helt vågrät. Jag är tolerant, trots allt. Numera vill jag ha det kvar. Men så fick jag ju in fjärrvärme i fjol såå...
SvaraRaderaJo, för all del. Men måste kraftverket stå där precis varenda dag?! :) Ibland blir jag bara så utled på det. Fast det löser sig nog, när det blir vår och jag börjar göra lite mera varierande utflykter i naturen.
SvaraRaderaTack för kommentaren, men du! Var snäll och ge ett tips om vem det är som skriver, kanske dina initialer eller så.