på min näthinna.
När jag tar min vanliga promenad ner till stranden och vidare över den lilla bron till Kråkgrunden, då är det inte bara hav och holmar som jag ser utan också ett kraftverk. Där står det och gör sitt bästa för att störa min naturupplevelse, försöker till och med skymma solen...!
Vaskiluodon Voima heter kraftverket. Det visste jag inte förrän jag bestämde mig för att visa denhär bilden, så är det ganska ofta för mig. Först då börjar jag bry mig. Innan tänkte jag nog bara att där-är-det-nu-igen-detdär-rökspottande-åbäket. Vaskiluodon Voima. Ja, jag är i alla fall
ganska säker på att jag lyckades identifiera det.
Egentligen är kraftverket inte så nära mig som det verkar, bilden är tagen med telezoom. Om jag inte kan komma undan dig, skall du inte komma undan mig heller, haha... tänkte jag kanske.
Nej, förresten, det tänkte jag inte. Det var nog mera dendär halvt dolda solen och de mörka rökblandade molnen, att det såg så dramatiskt ut, lite som jordens undergång...
minst! Det var nog därför som jag tog dethär fotografiet. Tror jag.