Poesi?

Inte för att jag begriper mig på poesi, men jag tror att det är ganska bra när bilder börjar ramla över en och man plötsligt förstår något utan att man riktigt vet hur det gick till.

Bäst fungerar de fyra första raderna, tycker jag. Den sista raden känns inte helt rätt, men det kan bero på att engelska inte är mitt modersmål.

I took your urgent whisper
Stole the arc of a white wing
Rode like foam on the river of pity
Turned its tide to strength
Healed the hole that ripped in living

Ja, raderna är alltså från Book of Dreams, av Suzanne Vega.

Är dethär en ledsen låt?

Tänk, det förstod jag aldrig.

Jag lyssnade på den hur många gånger som helst (då på 80-talet), men förstod inte att den handlade om misshandel. Uppfattade delar av texten, men försökte aldrig att skapa ett sammanhang.

Ändå kände jag mig lite tröstad.

Om man känner sig lite nedstämd, då kan det kanske hjälpa med en ledsen sång?

Sophie Zelmani och Suzanne Vega

Denhär låten fick mig genast att tänka på Suzanne Vega. Kanske är det rösterna som liknar?  Kanske melodierna?

Ler igenkännande

genom hela artikeln. En mycket bra beskrivning av hur det känns när artigheten regerar. Inte mycket blev sagt, men kanske blev intrycken flera på det sättet?

Ganska nöjd ändå

med att Pekka Haavisto (grön) gick vidare till andra omgången. Grattis Pekka!

Jag röstade också på dig, fast jag kände mig lite osäker. Helst hade jag kanske röstat på Paavo Arhinmäki (Vänsterpartiet), men han verkade ju inte ha någon chans alls och det var viktigt för mig, min presidentkandidat skulle kunna ge Sauli Niinistö (Samlingspartiet) ett verkligt motstånd.

Jag röstade alltså taktiskt. Förmodligen var vi många som gjorde det, det är nog oundvikligt så länge som vi fortsätter att göra gallupar. Så kanske borde vi sluta upp med det?

Men jag röstade också efter mitt samvete. Jag var inte säker på att du skulle komma till andra omgången, men det kändes ändå bra att rösta på dig. Också jag vill ha ett öppet samhälle, det är en hjärtesak för mig - även om mitt öppna samhälle inte nödvändigtvis behöver ha något med EU att göra.

Lycka till också i fortsättningen, Pekka!

Det rika och känslokalla Finland

The Guardian tror att finländarna är hårdhjärtade. Att vi röstade EU-vänligt bara för att EU nu har satt press på de fattiga länderna i södra Europa. Att kampen står mellan det rika och känslokalla Norden och de fattiga medelhavsländerna...

Märkliga tankar! Hur kan man generalisera så att Finland blir till en enda rik person? För mig går gränsen mellan rika och fattiga inte längs med de röda linjerna på kartan.

Tydligen såg skribenten inte heller någon skillnad på Samlingspartiets Sauli Niinistö och Pekka Haavisto från De gröna.

Men kanske kan vi stoppa soplagarna?

Massiva protester har i alla fall fått USA-senaten att skjuta upp de kontroversiella antipiratlagarna.


Som jag ser det, borde vi kämpa för Internet som vi en gång kämpade för folkbiblioteken.

För mig är det en fråga om demokrati, om allas rätt till kultur.

Mera om antipiratlagarna

Lite uppgiven på valdagen

Läser Johanniterhjälpen etableras i Finland i Hbl.

"I Finland har vi kunnat konstatera att den offentliga sektorn inte på sikt kommer att kunna se till att alla har det bra..."

Känns lite som att alla har gett upp om välfärdssamhället, att utvecklingen går i en förutbestämd riktning oberoende av hur vi röstar...

Eller ännu värre, som att vi själva med våra röster kommer att bidra till att välfärdssamhället upphör. 

Som att vi inte förstår hur vi röstar utan bara hakar på. Röstar på den som alla verkar tycka om. Man vill ju vara med, man vill ju vara rätt...

Tjuvlyssnat i valtider:

"Nej, jag vill inte göra presedentkandidattestet, för då blir det bara Arhinmäki [Vänsterpartiet] och honom vill jag inte rösta på." 

"Men Niinistö [Samlingspartiet] är väl bra, han har upplevt så mycket svårt..."  

"Jo, jag vet att Niinistö företräder EU och affärsvärlden, men det är så många som talar väl om honom."

Konstnär i arbete

Ett bildspel som jag jobbade med igår - hela dagen. Och katterna blev som galna, de tål inte att jag sitter timme efter timme och bara glor in i datorskärmen.

Det är från Jurmala, ett härligt minne från i somras. Det var då som jag vandrade hela vägen från Majori till Bulduri längs med stranden, ofta i strandvattnet, jag undrar just hur många kilometer det var? Mina fötter blev i alla fall mjuka som babyfötter efter det... lika känsliga också, tyvärr.

Titta på HD-versionen, om ni kan!

En mulen dag

med fina soldetaljer. Dethär är förresten också den 22 december.

Nosakatten

Älskar att se på Nos när han är ute i naturen, han är så närvarande.