Främlingen på Wildfell Hall

Just nu ser jag gärna filmatiseringar av engelska romanklassiker, till exempel Främlingen på Wildfell Hall och Middlemarch. Har hittat dem som samlingsvolymer på Anttila, ca tolv timmar för tio euro!

Båda var trevliga att se, men kanske blev jag ändå mera imponerad av Middlemarch? Persongalleriet var så intressant! Men Helen (Tara Fitzgerald) i The Tenant fick mig att ta fram kameran, jag kände att jag ville göra något personligt med bilden.

Resultatet ser ni här till vänster. Det blev inte så lika, var väl inte meningen heller, men kanske vill ni ändå jämföra med originalbilden (rulla ner lite).

Det är från slutet av berättelsen, då Helen lyssnar till sin döende man, han som hon hade flytt ifrån. Hon ser trött ut, men det finns också medkänsla och förståelse i hennes uttryck.

Fast kanske lite mindre i min tolkning?

Stadscentrum

den tjugoandra november, fast inte precis som det ser ut på originalfotot (rulla ner lite). Det snöade inte denhär dagen och inte heller kunde jag urskilja några grönblå ljussstrålar. Men speglingen är äkta, precis som jag såg den. Det var inte snöväder, men däremot hade det just regnat och byggnaderna speglade sig vackert i vattnet ovanpå en av stadens papperskorgar (täckt och gjord i plåt).

Mera Tass

Världen behöver mera Tass, håller ni inte med om det?

Här har jag vänt lite på bilden, så att man lättare kan möta hans fina blick (om jag får säga det själv).

Förresten, nu kom jag på vad bilden heter: Rêverie, precis som Debussys pianostycke. Söta söta kattdagdrömmar...

Tass i fönsterbrädan

Min bloggmall

Satt uppe nästan till sex på morgonen, ville så gärna hitta en ny bloggmall.

Hittade flera stycken, och arbetade länge med att anpassa dem, men ingen av dem kändes rätt.

Jag ville ha en bloggmall som såg snygg ut, men inte för snygg. Den får inte ta uppmärksamheten från innehållet på bloggen, som ju till stor del består av bilder.

En annan tanke var att bloggen inte får bli för prydlig, eller ordentlig, det är något som hämmar mig. Jag tror att jag har en stark känsla för symmetri - som ibland kan gå till överdrift. Jag tyckte verkligen om min förra mall, den kändes lite som ett skrivbord, ett ställe att vara verksam på. Inte som ett välstädat finrum.

Nu ville jag ha ännu mera av dethär, därför stannade jag till slut för en blågrå variant av den förra mallen.

Den gråblå färgen är ganska anspråkslös... kravlös, hoppas jag. Kanske skall den bistå mig så att jag också kan publicera andra slags bilder, inte bara de vackra, i vedertagen mening. Jag tycker till exempel mycket om att experimentera och sådana bilder kan ju också vara intressanta, fast de inte i första hand talar till vårt skönhetssinne. Dessutom vill jag också ha bloggen som en slags dagbok och publicera bilder av typen 'titta vad jag såg'. Sådana bilder borde väl få se ut lite hur som helst... försöker jag intala mig.

Vidare ville jag ha en bloggmall som passar för de bilder som jag tar just nu, det vill säga vinterbilder. Tycker nog att den blågrå färskalan är ganska rätt i det sammanhanget också.

Men idag mår jag, som man kan förstå, inte så bra. Här sitter jag nu, stackars förtappade varelse, och dricker en öl redan vid middagstid... i hopp om att kunna 'tagga av' lite grann.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, bloggmallar, välja, synpunkter

Se upp där nere!

Jag tror jag kommer ner!

Kulisser

Får ni också det intrycket? Tycker att bilden ger en overklig känsla, som om allt bara var kulisser, gjorda av papp!

Vinterskymning

Kolla den nedhängande grenen! En port som man kanske inte skulle gå igenom?

Också fascinerad av det hårda elektriska ljuset, som jag har försökt att framhäva, genom att ge det en nästan grönaktig ton. Gjorde också bakgrunden lite gråare än den var i verkligheten.

Letar letar letar

efter mera mig själv.
Känner mig splittrad
som att jag är för mycket
alla andra

Så det snöar inatt

På vissa håll i stan mätte man att det hade kommit 40 cm under natten. Snöflingorna var jättestora blöta och tunga, här och var kunde jag se att stora trädgrenar hade gått av.

Snön fastnade mellan trädens grenar, här tycker jag att den lite liknar en flock lyftande vita fåglar.

Hur kan man veta

om man borde ta det lugnt eller rycka upp sig? Det är det stora problemet.

Ibland kan jag orka med saker, fast jag inte hade trott att jag skulle göra det. Krafterna kommer medan jag försöker.

Men andra gånger fungerar det ju inte alls. Efter uppryckningen blir jag sjuk, kanske för flera dagar.

Då var det kanske ett misstag att rycka upp sig?

Hur skall man göra för att upptäcka dendär lilla viktiga skillnaden?

Kattkorg

Den lilla korgen finns alldeles bredvid länstolen, där jag brukar sitta och sticka.

Ibland lägger jag ett nystan i korgen, så att det inte skall rulla iväg på golvet.

Men jag använder den också som ett slags papperskorg, särskilt för avklippta garnändor och de pappersremsor som håller ihop garnhärvorna. (Vad kallar man dem förresten, har säkert använt tio minuter bara för att försöka komma på det ordet!)

Tass har inget emot att lägga sig ovanpå allt detta. Kanske känner han att här är han i händelsernas centrum.

Dessutom är han särskilt förtjust i små och trånga ställen.

Uppdatering 22 januari: Pappersremsorna som håller ihop garnhärvorna kallas gördlar, har jag fått veta.

Kastrullocket

gled ur mina händer och föll till golvet, med ett märkligt ljud.

Ta-da-da-dam, smattrade det till och jag kände genast igen stycket. Ta-da-da-dam, smattrade jag tillbaka, innan jag böjde mig ner och plockade upp locket.

Sedan var det nära att jag självmant skulle ha kastat det i golvet, i hopp om en fortsättning.

Istället sökte jag upp musiken på youtube

Se där, nu vet vi hur Beethoven fick inspiration till inledningen till femte symfonin.

Räkna till 10800

det kan jag verkligen inte. Eller, jag vet hur det går till, i teorin, men jag skulle aldrig kunna hålla tankarna samlade.

Men för datorn är det ingen konst.

Det är tur för mig, för det betyder att jag kan få datorn att stänga av sig själv efter 10800 sekunder eller exakt tre timmar.

Ni förstår, jag har börjat lyssna på strömmande (streaming) talböcker innan jag somnar, men vill inte gärna att uppläsaren skall skall hålla på hela natten. Det är inte vidare trevligt att vakna upp mitt i natten i någon känsloladdad scen - och inte heller vill jag att min bärbara dator står på i timme efter timme.

Vet inte om dethär fungerar för alla, men såhär gjorde jag  (faktiskt med två av mina bärbara datorer):

Högerklicka på Skrivbordet och välj Nytt och Genväg.  Bläddra efter ett Windows-program som heter shutdown.exe. Man kan också prova att kopiera in denhär adressen direkt i rutan till vänster om 'Bläddra': C:\WINDOWS\system32\shutdown.exe. Jag tror nästan att programmet alltid finns på samma ställe. Den nya genvägen får automatiskt namnet 'shutdown' och det kan ju passa.

Men därmed är det inte klart, jag vill ju inte att datorn genast skall stänga av sig. Så jag högerklickade på den nya genvägen och valde Egenskaper. I raden 'Mål' lade jag till kommandona -s -t 10800 (där -s står för shutdown, -t för time och 10800 för antalet sekunder).

Därefter skall Mål-raden se ut såhär: C:\WINDOWS\system32\shutdown.exe -s -t 10800

Om man vill ha en omedelbar avstängning, skall man skriva 0 istället för 10800. Det är ganska behändigt, avstängningen går väldigt fort.

Jag skall förresten ändra till 80 minuter eller 4800 sekunder. Det är ungefär längden av en vanlig cd-skiva i en talbok - och jag hoppas ju att jag skall ha somnat före det. Minns inte riktigt varför jag skulle ha 10800 sekunder först. :-)

Om man har klickat på 'shutdown' och sedan ångrar sig, kan man man starta om datorn. Det får datorns avstängningsklocka att sluta ticka.

Jo, och en sak till. Ta bort Windows' ljudschema. Du vill väl inte bli väckt av Windows avslutas-trudelutten mitt i natten? Välj då Kontrollpanelen, Ljud och ljudenheter, Ljud och 'Inga ljud'.

Eh. Jag är barnsligt förtjust i sådana här små tricks...

Läs även andra bloggares åsikter om stänga datorn automatiskt, shutdown, windows, xp, talböcker, ljudschema, inga ljud

En bild om dagen

har jag tänkt.

Med det menar jag att jag skall visa upp en bild om dagen, försöka klara av det.

Det är faktiskt svårare än att bara göra dem.

Eller hur?

Ack, ack

Man borde faktiskt alltid kolla både med Firefox och Internet Explorer. Det är nämligen så att Firefox är mycket mera tolerant när det gäller kodfel och lyckas nästan alltid tolka mig rätt.

Först idag märkte jag att mina två senaste bilder bara har varit synliga i Firefox.

Det är tjugo grader kallt

Nyårsdagen blir kort

jag vaknade först vid halv tre. Hade tagit ett par Atarax, de får mig att sova tungt.

Fast kanske det var värt det, jag har känt mig så spänd efter olyckan. Funderar också på om jag var för snabb med att ta på mig ansvaret, hela ansvaret... om det kanske rentav är typiskt för mig. Om jag kanske inte är så bra på att se till mina egna intressen.

Önskar att jag inte behövde vara så medveten om... eller kanske känslig för... vad andra mänskor tänker och känner.

Men det är nog bara sådan jag är, det verkar inte gå att ändra på. När jag var ung hade jag många föresatser, nu skall jag inte längre vara på det ena eller andra sättet. Men åren har gjort mig mera tveksam, denhär känsligheten... eller mottagligheten... verkar sitta för djupt.

Inte ens såhär på nyårsdagen kan jag riktigt tro på förändringar.

Vad dyster jag låter... men det får vara så. Jag tycker ganska illa om glättighet, särskilt hos mig själv. När jag försöker anslå en ton som inte motsvarar mina inre känslor.

Det är skönt att vara sur. Vilsamt.