torsdag 30 december 2010

Små och större byten

2 kommentarer:
Mina katter gillar små byten. Man kan säga att de är stora jägare, de jagar gärna och ofta, men bytet får gärna vara en småsten, nästan ett gruskorn. Något smått som ligger på golvet och skräpar.

För mig blir det också ganska små svängar, nu när jag inte har någon bil.

Fast ibland känns det nästan skönt, som om jag skulle ha blivit mera fokuserad. Nu måste jag tänka efter lite mera, innan jag far till stan. Det tar säkert en timme att cykla fram och tillbaka denhär tiden på året.

Men här hemma lyckas jag ändå börja känna mig splittrad.

Igår kväll märkte jag att jag hade en massa saker i huvudet och att jag hela tiden gick och repeterade dem, för att inte tappa bort dem. Då bestämde jag mig för att skriva ner dem, göra en lista... fast nu känns det som att listan blev lite för lång.

Saknar lite det enformiga och improduktiva trampandet från igår och i förrgår.

Fast kanske är det inte listan, det är nog mera ett samtal som jag sitter och väntar på. Jag har fått för mig att jag måste ta det hemma, för att ha tillgång till alla uppgifter. Kanske också så att jag kan spänna mig för det, utan att bli distraherad.

Men det kom visst aldrig, förbaskat också! Det betyder att jag måste vänta imorgon också.

Om jag inte släpper taget, förstås. Som fyllbulten sade, när han stod och kramade en lyktstolpe.

tisdag 28 december 2010

Trodde inte att det skulle bli någon krock

5 kommentarer:
Ännu en halv sekund före smällen trodde jag att den andre föraren skulle väja, ta en liten krok omkring mig. Jag visste att jag befann mig lite för långt ute på vägen med förkörsrätt, men trodde ändå att han skulle klara av det.

Men det gjorde han inte. Kanske hade han för hög fart eller också var väglaget för dåligt, kanske kunde han ha hamnat i sladd om han hade försökt vrida på ratten?

Själv undrar jag om jag hade haft tid att sätta i backen, om jag inte hade trott att den andre föraren skulle ta en liten krok omkring mig.

Sådant får man förstås aldrig veta.

Det hände igår, tidigt på morgonen. Det var snöfall och spåriga vägar, och mörkt, förstås. Jag hade just kört sonen till flyget. Så skulle jag svänga till vänster. Jag tror faktiskt att jag stannade helt, eller nästan helt, och tittade efter bilar. Började köra, men fick då syn på den andra bilen och stannade igen - fast då var jag redan lite ute på vägen med förkörsrätt.

Så smällde det till. Smällen ledde till skador på lykta och kofångare, men framför allt på det ena hjulet som trycktes in och började stå snett, inte lodrätt mot underlaget. Ändå kunde jag inte låta bli att själv försöka köra bilen till verkstad, jag hade ju redan förlorat så mycket pengar!

Men vilken mardrömsfärd! Minsta skakning och bilen började slira. Lukten av bränt gummi och alla mystiska ljud. Sökandet efter småvägar, jag vågade ju knappt ha någon fart alls. Rädslan att hamna i diket eller krocka en gång till. Fortfarande har jag nästan ingen styrka i armarna, spände musklerna så hårt.

Några personskador blev det inte - om man inte räknar rädslan för att fortsätta köra bil. Jag var inte oförsiktig och ändå hamnade jag i en krock och det betyder förstås att det kan hända igen. Men jag försöker intala mig själv att i framtiden skall jag tänka mera på körförhållandena, inte sätta mig vid ratten i vilket väder som helst, ta en taxi om vi verkligen måste iväg. På det sättet kan jag kanske igen få mig att känna mig trygg vid ratten.

Man behöver ju få tro det.

söndag 26 december 2010

Nu kan jag också visa en bild

2 kommentarer:
det vackra gula ljuset på juldagsaftonen. Tänk att jag hade en i alla fall!

carulmare, vinter, gul, himmel

lördag 25 december 2010

Gul Jul

Inga kommentarer:
Solen stod lågt, som ett gult band längs med horisonten. Det gula svepte in över det österbottniska slättlandet, över snötäckta åkrar och frostkantade lador och skogsdungar. Det gula blandade sig med den molnfria himlen som började anta en ljus grönaktig ton. Gult och blått - ja, det blir ju grönt. Ljusstyrkan var ovanlig, inte minst med tanke på årstiden. Jag blev nästan lite yr. Tyvärr hade jag bara lite lite tid att fotografera, jag var redan ganska sen.

En så otroligt kall och vacker julafton!

torsdag 23 december 2010

Julhälsningar från mig och Caravaggio

3 kommentarer:

Åh, inte känner jag mig som på bilden.

Just nu jäktar jag så mycket att jag knappt kommer ihåg att äta - och också om jag lyckas ta mig ända fram till kylskåpsdörren, så känns det ändå som att jag inte kan få ner något.

Men imorgon skall den kanske komma, julefriden?

Jag har haft så brått på sistone. Tänkt att nu skall jag bli social, på allvar. Träffa mänskor och vara med där det händer saker. Det vill jag också fortsätta med... men ibland längtar jag ändå lite tillbaka till mitt gamla liv, minns hur lugnt och stilla det kunde vara. Tid att tänka och skriva.

Nå, nu börjar jag ändå bli klar för julafton.

Resten av kvällen tror jag jag skall sitta ner med en öl och mina stickor, möjligen också lyssna lite på en talbok.

En god och fridfull jul, kära vänner!