Tre små tankar

från den senaste tiden.

De två första handlar om mina känslor inför de allra första hösttecknen (det var fortfarande sommar, när jag skrev ner dem). Lite ledsamma tankar... så känner jag ju inte alls just nu. Det beror kanske på att vi har det ovanligt varmt just nu. Igår, när jag rullade in till stan, fick jag ta av mig först jackan, sedan ylletröjan och till sist satt jag på torget i bara linnet...

Hösten kommer

Jag tror
att jag kan klara det
bara jag inte behöver
se glad ut



Jag tar det personligt
Jag vet
att det hör till
Årstider växlar
sommar blir till höst
men det är ändå mina dagar
som mörknar
jag som fryser
och måste ta på mig

Sedan byter jag till en annan tonart. Här är jag på väg till sommarstugan och min sinnestämning är kanske lika hög som himlen ovanför mig...

Jag kör inte om
Så bra
att ha en långtradare framför sig
Timme efter timme
hjälper den mig
att hålla fartbegränsningen

Andra bloggar om: tankar, diktliknande, höst, långtradare, fartbegränsning

Nedgradering till XP... för tanter ca femtio

Oj, vad jag har jobbat!

Det började med att mitt mobila bredband mer eller mindre slutade fungera, det vill säga på min bärbara dator. Jag visste inte vad jag skulle tro, var det fel på bredbandet eller kunde det vara datorn som var för långsam?
Eftersom jag länge har velat ändra från Vista till gamla trygga Windows XP, så tänkte jag att nu, nu är rätta tillfället. Ingenting fungerar ju ändå som det skall. Spotify hade förresten också slutat fungera, vilket också visade sig bero på den svaga uppkopplingen.
Många har varnat mig för att försöka mig på en sådan här... 'nedgradering', det är väl därför som jag har väntat så länge... men nu blev det alltså ändå av. Jag vågade göra det, vågade ta risken att inte hitta alla drivrutiner… just för att det var så mycket som trasslade. Man blir ju modigare då… eller hur?
Och nu, efter många timmars letande och testande är alla frågetecken i Enhetshanteraren äntligen borta. Gud, så glad och stolt jag är... och trött!

*****

Detta var igår, då var jag verkligen trött. Men idag är jag piggare, nu vill jag lägga ut några länkar… om någon annan, med samma dator som jag, också skulle vilja byta till XP. Jag var ju själv så tacksam för all hjälp som jag kunde få på nätet.
Det är alltså en Toshiba Satellite L30 som det gäller.
Ja, och det var den första länken… som är bra att utgå ifrån. Till höger på den länkade sidan (i den röda rutan)... finns en annan bra länk, Drivrutiner. Klicka på den, så kommer du till en sida där det mesta redan är ifyllt. Det är bara att välja operativsystem (XP) och drivrutinstyp, så kommer det fram förslag på drivrutiner som man kan ladda ner och prova.
Jag är inte helt säker, men kanske kan man få allt från denhär sidan…?
Men jag behövde nog titta på många ställen, innan jag blev säker. Denhär bloggen var till god hjälp, framför allt som en bekräftelse på att jag hade tänkt rätt. Jag laddade ner massor av drivrutiner, på försök, men sist och slutligen är det kanske bara dehär fem som jag verkligen behöver (egentligen bara fyra):
Drivrutinen för ljud, för den trådlösa anslutningen, för bildskärmen och för grafikkortet.

Den femte drivrutinen laddade jag ner bara för att slippa det sista frågetecknet i Enhetshanteraren. Den är för datorns eget modem, men det vill jag egentligen inte använda... för det var faktiskt det som hade gjort att jag knappt kunde komma ut på nätet förut. Min dator hade ju fått för sig att använda sitt eget modem istället för det nya mobila, med uppkopplingen.

Så det datoregna modemet avaktiverades genast.

Kanske är det ännu något som fattas... vi får se. Men min bärbara dator har verkligen blivit mycket snabbare och det mobila bredbandet fungerar igen. Vad kan man mer begära... här i världen?

Och ni, alla andra tanter i femtioårsåldern, ni som bara är lite nördiga av er, ni kan faktiskt göra sådana här saker själva - även om de unga männen i datorbutikerna inte verkar vilja tro er om det.

Läs även andra bloggares åsikter om nedgradering, windows vista, vista, windows xp, xp, drivrutiner, toshiba, toshiba satellite l30, laptop, mobilt bredband, tanter

Jabberwocky

Det är mycket känslor just nu.

Sonen har varit på besök, men nu far han tillbaka till Lund, till sitt eget liv... och allt verkar så osäkert, i mina ögon.

Så gärna skulle jag vilja ställa och styra så att allt blir lugnt och tryggt... som jag ser det.

Som om jag skulle kunna det...!

Det vet jag att jag inte kan!

Så istället spelar jag dataspel, febrilt...

Fast det visste jag ju inte heller, att det var därför som jag spelade så ovanligt mycket. Att det var för att hålla känslorna i styr...

Jag ville inte motionera heller, av precis samma skäl. För att kunna behärska mig.

Just nu verkar det mycket klart för mig att mänskor som alltid behärskar sig blir stela i kroppen. Man måste hålla sig stilla och vara försiktig med vad man gör. Så att inte känslorna kommer ut.

Fast det gjorde de ju ändå, till slut.

Till detta passar möjligen en annan låt av Donovan.

En tonsättning av en dikt av Lewis Carroll som skulle ha ingått i hans roman Alice i Spegellandet, kallad Jabberwocky.



Det var förresten sonen som visade mig denhär videon. Han berättade att 'galumphing' är en sammansättning av galoppera och triumfera.

Andra bloggar om: behärskning, dataspel, donovan, känslor, ängslighet, musik, musikvideor, jabberwocky, son, stelhet

Mobilt bredband?

Testar mobilt bredband i helgen… det verkar helt okej.

Visserligen står det att jag har 7.2 Mb/s… men det vet jag ju att jag inte har, det informerade de om i butiken också.

Men över 1 Mb skall det vara (upp till 3 Mb), och det är bättre än jag har nu – och betydligt billigare!

Fast ibland måste jag logga in på nytt… är det vanligt?

Film kan jag också se… fast en video från youtube hackade. Men jag kunde se Play Prima i fullskärm, det kan jag inte med den uppkoppling som jag har nu.

Så, ja… vad tycker ni? Skall jag byta?

Vill gärna ha era erfarenheter, ni som har haft mobilt bredband en längre tid.

Det är förresten TeliaSonera som är operatör.

Andra bloggar om: mobilt bredband, bredband, hastigheter, avbrott, byta, sonera, operatörer, play prima

Happiness runs

Kom på en låt av Donovan som jag inte har hört förut, tänkte att den passar bra som en kommentar till mitt förra inlägg, Sanningar...



Ur texten: Happiness runs in a circular motion... You can have everything if you let yourself be... Why? Because Why? Because...

Andra bloggar om: smiley, lycka, happiness runs, musik, donovan

Sanningar…

En tanke under mitt besök hos terapeuten igår:

Det är inte bara andras tankar om mig som gör mig illa… utan också mina egna, kanske framför allt mina egna.

När jag kommer från ett besök hos min psykiater eller terapeut, är jag alltid upprörd. Det kan ha varit ett bra samtal, det brukar det vara… men jag är ändå upprörd och har svårt att komma till ro. Vad menade hon egentligen? Vad tänkte hon på, när hon sade det eller det? Förstod hon vad jag menade? Fick jag sagt allt som jag behövde säga? Och var det verkligen just dethär jag ville säga? Är det dethär som är sanningen om mig… och mitt psyke?

Sanningen är att jag inte vet… inte helt säkert.

Sanningen är att jag börjar bli trött (nästan spysjuk) på att förklara mig själv… vem jag är, varför jag är som jag är. Kanske blir det så, om man har ett handikapp som inte syns… som inte är uppenbart. Man använder en stor del av sitt liv bara till att förklara sig. - Jag antar att ni har märkt det på bloggen också… hur lite jag försöker reda ut eller debattera.

En tredje sanning är att det inte heller går att veta. Det verkar inte som om jag skulle kunna komma längre än så här. Mitt psyke är mitt, det är jag som känner det bäst… men inte heller jag kan beskriva det, eftersom jag saknar jämförelsematerial. Jag har egentligen inte tillgång till något annat psyke, inte helt och fullt.

En fjärde sanning är att dethär inte är någon klagovisa! Jag har faktiskt inga invändningar om det skulle vara så att mitt livslånga forskningsprojekt (jag själv!) har strandat, om det äntligen skulle ha gjort det.

För egentligen borde man inte behöva förklara sig själv. Man borde bli tagen för given, man borde själv ta sig för given. Man borde också ta andra mänskor för givna, precis som de är.

Men… så går det ju inte till i världen, det vet vi ju. Det finns saker som man inte kan ändra på bara genom att bestämma sig. En mänska som känner att hon behöver förklara sig kommer säkerligen att fortsätta med det så länge som behovet kvarstår.

Men att närma sig slutet (om det nu är det jag gör), att inte längre känna dethär tvingande behovet… det tror jag nästan att man kan kalla en nåd.

Ibland måste jag förundra mig över hur väl jag blir behandlad, hur bra allt verkar ordna sig. Jag tänker att det kanske har något att göra med dethär, att jag känner att det är en ganska liten motsättning mellan mig och andra mänskor… i alla fall i jämförelse med hur det var förr, för mig.

Kanske är det därför som jag idag får så mycket mera hjälp och förståelse?

Kanske är det så att våra möten med andra mänskor inte egentligen inte handlar om hur väl vi kan förklara oss… utan mera om våra känslor, hur vi känner inför varandra?

Andra bloggar om: sanningar, terapi, psyke, förklaringar, spysjuk, forskningsprojekt, nåd, förundrad, hjälp, möten, känslor