Bara lite hjärndöd...

Jag är slut, som jag inte har varit på länge. Förvirrad, uppriven. Inget är helt fel, allt är kanske bra... men jag är trött, obeskrivligt trött... och ganska rädd. Denhär hösten har inte gett mig någon vila alls. Ibland får jag den förfärande tanken att allt blir bara värre. Jag blir bara sjukare och sjukare, så svag att jag faller med nästa vindpust...

Jag känner mig som förlamad - orkar inte, vågar inte... agera.

Men varför egentligen? Vad är det för faror som jag ser? Jag vet inte säkert... men jag tror att det har med följderna att göra. Om jag bestämmer mig för något, så vet jag att det kommer att få följder... och det vill jag inte. Jag vill inte ha några följder, inte nu. Jag vill ha lugn, time-out. Tidsstopp.

Till exempel. Jag skriver inte på min ansökan om sjukpension. Eller... jag har redan skrivit en del... men jag vill inte skicka iväg den, inte med mina ord. Jag kan inte ta ställning, inte just nu. Istället har jag bett om hjälp av socialsekreteraren, hon får intervjua mig. Hon får välja orden, då jag inte kan...

Och jag tänker inte göra mera för att nå samförstånd med en släkting. Jag förklarar mig inte... för då kommer hon att svara något, hon kommer att förstå mig eller inte förstå mig... och jag orkar inte ta emot vare sig det ena eller det andra. Jag vill inte ha några känsloyttringar. Jag vill bara ha lugn.

Jag är bara lite hjärndöd, sade jag till min far för ett par dagar sedan.


and then
this being said
i feel a change
in the way
the wind is blowing
... a lightness
a touch of grace

and i know
there is really nothing
i have to do


Andra bloggar om: hjärndöd, tidsstopp, time-out, nåd, grace, stillhet, kamp, tankar

Sagoland

Andra bloggar om: stubbar, svampar, skog, sagoland, bildbehandling

My Sweet Innocent Ones, 2008

you
who is
always around
always asking
for something anything
you
who never hesitate
to trust

and you
my other one
so shy, so wild
you
with the pleading eyes
who always keep me
at a distance

you
my sweet innocent ones



Andra bloggar om: extrovert, introvert, katter, teckningar, yang, yin, dikter

Sniffar

Nej, jag är inte säker. Jag vet inte vad jag tror på. Men jag försöker att vara öppen. Om jag tror på något, så är det kanske öppenhet... ja, i fråga om livet.

Jag känner mig lite som en spårhund. Jag sniffar i luften och försöker förstå. Vad är det som händer? Vad betyder det? Ibland blir lukten så stark. Det känns nästan som om jag skulle ha hittat något.

Ett spår som jag följer just nu handlar om viljor. Jag tror att det finns olika slags viljor och att vissa viljor verkar ha en stor betydelse... för hur ens liv skall gestalta sig. För några dagar kändes det som om en sådan vilja skulle ha gjort sig gällande inom mig...

Denhär större viljan, den verkar inte ens behöva uttalas. Ett bibelord kommer för mig: Er Fader vet vad ni behöver, redan innan ni ber honom om det (Matteus 6:8) När jag googlade på det, för att få den rätta ordalydelsen, hittade jag ett annat också: Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det. (Psaltaren 139:4)

Precis så var det. Eller så kändes det.

Ni förstår, det var meningen att jag skulle ansöka om deltidssjukpension... men månaderna gick och jag började känna mig mer och mer osäker. Passar jag alls in i arbetslivet? Skulle det inte vara bättre om jag blev sjukpensionär på heltid? Också som sjukpensionär, skulle jag kunna arbeta, upp till en viss procent. Men då skulle jag kunna välja. Jag skulle kunna välja ett lönearbete... eller att arbeta utan lön, med sådant som jag själv tycker är viktigt.

Men jag tog inte upp mina tankar, inte ens med min terapeut. Jag tänkte kanske att det är lite sent att ändra sig, just innan jag skall skicka iväg min ansökan. Dessutom kände jag att dethär var ett beslut som jag inte kunde ta medvetet. Det kändes liksom för stort...

Men så uppstår en ny situation. Min förra läkare slutar och en annan kommer istället. Under vårt första möte frågade den nya läkaren om jag är säker på att jag klarar av att arbeta deltid och jag svarade förstås att det är jag inte - och det räckte! Jag behövde inte säga mer än så för att starta en händelseföljd som kanske slutar med att jag blir sjukpensionär... Nej. Jag säger inte att det behöver bli så, men vi blev ju så förvirrade! Hur hade hon tänkt, denhär nya läkaren? Varför hade hon inte följt min förre läkares rekommendation? Min terapeut var minst lika förvirrad som jag.

Kanske ville hon besluta själv? Den nya läkaren verkar vara en person som tar mycket ansvar. Det kan vara en förklaring. Jo, det finns förstås förklaringar. Även om jag sniffar i luften, så tror jag ju inte att lagen om orsak och verkan upphört att gälla... Men ändå hade jag denhär magiska känslan. Det kändes som om verkligheten skulle ha gett vika, bara för min skull...!

Ännu om den andra viljan, den större. Det handlar förstås inte om vad man vill i stunden, inte om någon nyck. Så enkelt är det inte. En vilja som kan få en mänskas liv att förändras måste kanske vara som en spegelbild av henne själv, vara henne själv. Så tänker jag mig att det är. När en mänska förändras, då förändras också livet omkring henne. Mänskan själv ger upphov till nya möjligheter, gamla mönster bryts och nya uppstår... Ja, dethär har väl ni också lagt märke till?

Lagen om orsak och verkan finns kvar, men finner kanske andra sammanhang... Om här finns något magiskt, så är det väl tanken att en vilja av dethär slaget kan skapa nya möjligheter nästan utan att man behöver lyfta ett finger...

Fast... egentligen är det ganska meningslöst att fortsätta. Kanske finns det en större vilja, men hur kan man veta vad den uttrycker? Vad man själv uttrycker, på ett omedvetet plan... Nu ser jag en mänska med en resväska, det är hennes samlade erfarenhet. Vart hon än vänder sig i världen, så har hon väskan med sig. Hon behöver inte säga något, för innehållet i väskan talar i hennes ställe. Det säger med eftertryck: Sådant är livet!

Och livet rättar sig efter henne...?

Kanske kan man börja ana vad man uttrycker, hur man förhåller sig till livet... men man kan ändå inte vara säker på att det finns ett samband, allra minst i fråga om en enskild händelse. Jag kan inte veta om det som hände mig var ett svar på vad jag har i mitt bagage... eller bara en slumphändelse.

Ändå kan jag inte låta bli att sniffa. Vad annat kan man vänta sig av en spårhund...?

Andra bloggar om: sniffa, livet, viljor, sjukpension, verklighet, magi, spårhundar

Ansöka om sjukpension

Jag håller på med en ansökan om sjukpension.

Idag ringde jag och frågade om jag kunde få lite mera tid, för jag har fastnat i de personliga frågorna. Det fick jag, ända till sista oktober.

Så nu får jag fundera lite till. Hur jag skall skriva denhär gången?

Förra gången jag ansökte om sjukpension (något år efter psykosen) tror jag jag försökte övertyga. Jag försökte ge en bild av hur illa jag mådde, bevisa att jag faktiskt inte kunde arbeta. Det var mycket symptom och förklaringar.

Men nu tänker jag annorlunda. Jag tror inte längre att jag kan bevisa något för någon, hur bra jag än säger det. Om en mänska skall bli övertygad, så måste hon vilja det. Ord hjälper inte.

Det minns jag från biblioteket också, när vi förhandlade om mina arbetstider. Jag var så noga med att inte trampa någon på tårna... och ändå kunde jag inte få dem att tänka som jag. De kunde inte se det bibliotek som jag såg. Det fanns inte i deras visioner.

Så nu har jag en annan föresats. Jag vill skriva så att det känns bra, för mig. Om jag får avslag, så vill jag inte känna den bitterhet som kommer av att man har bönat och bett... förgäves. Så jag ger dem fria, redan nu. De som går igenom min ansökan skall känna sig fria att besluta så att det känns bra för dem... Jo, jag hoppas att de skall förstå mig, men jag tigger inte. Min sjukpension är inte så viktig att jag behöver göra det... Jo, jag vill ha den, men det viktigaste är att jag mår bra med mig själv.

Jag tror faktiskt att jag säger detsamma som de kristna gör: Ske Guds vilja.

Det kanske jag gör... och ändå vet jag inte hur jag skall skriva. Hur kan man säga 'ske Guds vilja'... i en ansökan om sjukpension?

Inspirerad av lönnlövens undersidor...

Andra bloggar om: sjukpension, ansökan, bevisa, övertyga, förklara, mående, höst, löv, lönnar, lönnlöv

Vad det är...?

Nu är det några flygfän som tar en tur i natten och gör den osäker...

Några muterade fladdermöss?

Andra bloggar om: flygfän, natten, bilder, bildbehandling

Inte vet jag vad det är...

...men det krullar alltid ihop sig så intressant till hösten.

Andra bloggar om: blad, krullar, lockar, höst

En husvägg idag

Nåja, väggen såg i alla fall nästan ut såhär...

Andra bloggar om: träd, löv, höst, höstlöv, orange, grönt, husväggar