Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka mot det förflutna
torsdag 7 november 2013
Som båtar mot strömmen
Har just slutat lyssna på Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald, en bok som blev bättre och bättre efterhand. Den allra sista raden fann jag till och med så intressant att jag först skrev ner den och sedan också letade upp den engelska originaltexten. Den var poetisk - och med det menar jag att den satte fingret på något som jag kände igen, redan innan jag helt hade förstått orden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket speciell bok - tyckte jag när jag läste Den store Gatsby - som jag hamnade hos efter att ha läst hans hustru Zeldas noveller i min ungdom när jag läste litteratur på engelska ( specialarbete). Hon kunde nog ha blivit större- om hon inte blivit sjuk. Läste biografin om Zelda av Nancy Milford häromåret- ett tragiskt människoöde.
SvaraRaderaDethär orkar jag inte lyssna på, tänkte jag först, mänskorna kändes så ytliga och intetsägande. Men det var väl meningen att man skulle känna på det sättet för att tragiken i Gatsbys ensamma fantasivärld skulle bli mera påtaglig.- Inte läst något av eller om hustrun Zelda, tack för nya boktips.
Radera