måndag 17 november 2014
tisdag 2 september 2014
Hej, damen
du påminner lite om mig. Jag tycker också om öl och mitt ena öga ser helt annorlunda ut än det andra. Men för mig är det det högra ögat som är mera aktivt, medan det vänstra mest ligger där och slappar. För dig verkar det vara tvärtom. Är du synsk på något sätt? Din frisyr är verkligen vågad, du gömmer dig inte för någon! Skål på dig! (Läs mera)
fredag 18 april 2014
Rimmade berättelser
När Jockum var liten, bodde vi tidvis långt borta från släkten i Österbotten. Det blev mycket bilkörning och därför hade vi ett stort förråd med kassetter som vi kunde lyssna på under resorna. Jockum, som snart skulle börja skriva sina egna rim, ville gärna lyssna på Evert Taube (i Sven-Bertils tolkning) eller Povel Ramel.
Om Taube skulle han som vuxen säga att det var det episka som han fäste sig vid, många av hans dikter var ju egentligen rimmade berättelser. Det var just såna dikter eller diktverk (de var ganska långa) som Jockum själv då höll på att författa, ofta med inspiration från sagor och myter. Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner var också en stor inspirationskälla.
Lyssnandet under bilresorna ledde så småningom fram till ett telefonsamtal från Jockums lärare, han gick då på tredje klassen. Hon berättade att Jockum hade ställt sig upp framför klassen och sjungit en visa av Povel Ramel, nämligen Aclutti busch boosch bumpa Albertina, och att han hade gjort det bra! Det var alldeles oväntat, jag visste inte att han kunde sången utantill, inte heller att han var så orädd när det gällde att uppträda.
En lite ruskig sång, tyckte jag, men Jockum tyckte om dramatik. Slutet var i alla fall rättvist!
Om Taube skulle han som vuxen säga att det var det episka som han fäste sig vid, många av hans dikter var ju egentligen rimmade berättelser. Det var just såna dikter eller diktverk (de var ganska långa) som Jockum själv då höll på att författa, ofta med inspiration från sagor och myter. Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner var också en stor inspirationskälla.
Lyssnandet under bilresorna ledde så småningom fram till ett telefonsamtal från Jockums lärare, han gick då på tredje klassen. Hon berättade att Jockum hade ställt sig upp framför klassen och sjungit en visa av Povel Ramel, nämligen Aclutti busch boosch bumpa Albertina, och att han hade gjort det bra! Det var alldeles oväntat, jag visste inte att han kunde sången utantill, inte heller att han var så orädd när det gällde att uppträda.
En lite ruskig sång, tyckte jag, men Jockum tyckte om dramatik. Slutet var i alla fall rättvist!
lördag 12 april 2014
En ängel
som numera står på byrån här hemma.
Sent en eftermiddag föll ljuset så fint på den att jag fick lust att fotografera.
Kanske är det en påskängel som säger: han är inte här, han är uppstånden.
söndag 6 april 2014
Efter en stund
lördag 5 april 2014
Mörker och ljus
En eftermiddag i Sandsund-skogen utanför Jakobstad.
Solen är på väg ner bakom trädstammarna, men ännu glittrar det här och där.
Kontrasten mellan mörker och ljus berör mig.
söndag 23 mars 2014
onsdag 1 januari 2014
Sommarminne från Jurmala
Ett av mina mest älskade fotomotiv är nog barn som leker fantasilekar - och då gärna vid vatten. Det beror kanske på att vatten är ett medium som förstärker det drömlika: skinande blankt, reflekterande och transparent. Dehär bilderna tog jag en underbar sommardag på den långa, till synes ändlösa, sandstranden i Jurmala.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)