söndag 31 augusti 2008

Fyra små öron

6 kommentarer:
katter, vatten, spegelblankt, saltvatten, dricka, öron, Meller två stycken M som sticker upp och sticker ut och sticker av mot den ljusa spegelblanka vattenytan.

Det är mina katter som dricker vatten, saltvatten. De verkar inte ha något emot det.

Ofta rör de sig så parallellt med varandra. Kan det beror på att de är tvillingar?





Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag 30 augusti 2008

Men nu skall ni få se på andra katter!

Inga kommentarer:
bildredigering, fotografier, katter, stenkatter

Stenkatter och alls inga våp!

Fast egentligen är det ju bara en. Ni hittar honom eller henne hos en sommargranne till mig.

I ärlighetens namn skall vi också nämna måsarna. De har också bidragit till detta konstverk.

Andra bloggar om: , , ,

fredag 29 augusti 2008

Mitt lilla våp

5 kommentarer:
katter, våp, ynkedom, gudar, gudalik, krånglig, kåserier

Nej, man skulle inte tro det.

Denhär katten, min våpiga lilla katt, han som inte tål en enda droppe regn, han som jag jämt hittar i trapphuset när jag tror att han är ute.

Han som inte klarar av att vara ensam utan som följer efter alla mänskor och som verkar finna sitt största nöje i att slicka dem på händerna... eller där han kommer åt.

Han som för det mesta går och slokar med svansen och ser ut som om alla världens bördor skulle vila på hans späda skuldror. Han som inte blir det minsta nöjd när han får något, som antingen vill ha mera eller kanske ännu hellre något annat.

Just den lilla ynkedomen. Han kan ibland sträcka på sig och bli riktigt ståtlig.

I am, säger han. Jag är din gud. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

Det är väl därför som han är så krånglig.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Grannens blomkruka

2 kommentarer:
blomkrukor, förväntan, kal, naken, väntan, växter, vårJag går igenom mina bilder från i maj, när jag var på sommarstugan. Det var ganska folktomt där, så jag och katterna kunde gå långa vägar längs stranden utan att träffa på någon.

En av mina grannar har gjort så mycket fint på tomten. Hos dem stannade jag upp en stund och tog en del bilder, bland annat av denhär stora blomkrukan. Hoppas de förlåter mig, om de skulle råka komma hit och titta...

Jag tyckte genast om denhär bilden. De spretiga kvistarna. Kala. Nakna. Skyddslösa. Grönskan har ännu inte bäddat in dem. En bild av något som ännu inte hänt, men som kommer att hända. En bild av väntan och förväntan.

Undrar vad det är för en växt som ännu sover sin vintersömn? Qi eller någon annan med gröna fingrar kanske vet...

Jag funderar lite på att ge mig iväg till sommarstugan nu i höst också. Då får jag kanske igen uppleva samma intensiva känsla av enkel och kravlös tillhörighet...

Måste bara bli klar med sonens flyttning först. Då kanske.



Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 28 augusti 2008

En sådan där dag...

Inga kommentarer:
word verification, ordkontroll...då man måste göra bokstavskontroll för att få kommentera på sin egen blogg.

Tala om att bli ifrågasatt!

Fast det hände inte just idag. Jag tyckte bara att det lät som ett bra uttryck för en dag då man inte får något gjort.

Det finns andra uttryck också. Lerfötter. Ryssland var en koloss på lerfötter, brukar det stå i historieböckerna.

Eller som i äventyrsböckerna. Djungeln växte så tät att man måste skära sig fram.

En sådan dag är det idag. Men annars är det inte så illa. Jag har avskrivit det mesta som jag tänkte göra och sitter bara här och funderar på ordvändningar.

Dessutom förstår jag inte varför man måste visa just bokstäver. Det skulle väl kunna fungera med hela ord också, så att man inte behöver se utan kan gissa vad som står...

Hm. Om jag bara kunde bevisa att bokstavskontroll är ohälsosamt, att det leder till epileptiska anfall...

Andra bloggar om: , , , , , ,

onsdag 27 augusti 2008

Mulatter och amuletter

5 kommentarer:
Jag hoppas ni förlåter mig, om jag inte alltid är så dödligt allvarlig? Det började igår natt, när jag tyst för mig själv, utan någon som helst avsikt, kom att uttala orden mulatter och amuletter. Förvånad lade jag märke till hur bra de kändes, i öronen och på tungan. Det var faktiskt så njutbart att jag inte kunde låta bli att söka efter andra liknande ord, framför allt ord med många M och L. Idag på morgonen kom de nattliga orden tillbaka till mig och så uppkom denna lättsamma utgjutelse över vår värld och vår tid...

I skrivande stund kommer jag på att också carulmare hör till denna grupp! Det borde jag ju ha fått in någonstans...

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

ordlekar, språk, bokstäver, M, L, utgjutelser, tidsanda, mulatter, amuletter, makalösa, millennier

måndag 25 augusti 2008

Katter i mossan

2 kommentarer:

Inte med nya kameran, jag arbetar med fotografier från i våras, från sommarstugan.

Andra bloggar om: , , ,

söndag 24 augusti 2008

Karamellfärgad...

2 kommentarer:
Anna fick en ny kamera igår lördag - och det fick jag också. Lite kul, tycker jag, att det hände så samtidigt.

Genast på lördagsmorgonen kände jag att dethär kunde vara en dag för kamerainköp... utan att ens ha konsulterat astrologen. Men jag var pigg och solen sken och jag ville inte sitta framför datorn. Ja, jag kände att jag var så pigg att jag faktiskt skulle klara av att fatta ett köpbeslut.

En Canon Ixus 80 blev det. Inte någon särskilt märklig kamera, i alla fall inte om man tänker på att jag har övervägt i närmare ett halvår. Men helt okej, skulle jag tro. När jag har energi, så behöver jag kanske inte känna att jag har gjort en strålande affär. Bra kan också räcka. Snabb lär den åtminstone vara. Det var nog det viktigaste för mig... och kanske att den fanns i butiken, just när jag var på humör för affärer.

Anna fick en rosa, men själv ville jag ha en i silver. Det var det jag hade tänkt. Men dendär försäljaren blandade bort mig! Han fick mig att säga att jag inte bryr mig om vilken färg en kamera har. Men så menade jag ju inte. Vad jag menade var att jag inte ville ha någon färg alls. Jag tror jag är av den gammalmodiga uppfattningen att kameror skall vara antingen silverfärgade eller svarta... men det glömde jag ju bort att säga. Jag var nästan hemma, innan jag insåg att jag faktiskt hade köpt en karamellfärgad. Karamellfärgad?! Visserligen tycker jag om godis, men såhär mycket skall det ju inte kosta...!

Energi hade jag, men mycket gick åt också. Det kan vara kämpigt med nya ägodelar, tycker jag. Denhär gången gällde det att få min gamla dator att upptäcka den nya maskinvaran. No camera detected! sade den gång på gång. Den håller visst på att förlora synen på gamla dagar. Till sist gav jag upp och tänkte att jag får föra tillbaka kameran på måndag. Men så idag kom jag på att jag skulle kunna köpa en minneskortläsare och försöka på det sättet. Det löste problemet. Min dator kan inte känna igen nya kameror, men nya minneskortläsare är tydligen en helt annan sak...

Äntligen kunde jag titta på mina första fotografier med den nya kameran. De var inget vidare... men det är en annan historia. En historia om att öva sig, tror jag. Hoppas jag. Nu, när jag läser flera recensioner, blir jag faktiskt lite tveksam. Särskilt bildkvaliteten bekymrar mig...
Borde jag ändå inte ha tänkt efter lite mera...?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

onsdag 20 augusti 2008

För lite endorfiner...?

15 kommentarer:
endorfinerEn vän till mig hade nya tankar om endorfiner. Det verkar nästan som om mina 'svackor' skulle kunna ha med dem att göra. Att jag skulle ha en ovanligt liten mängd kroppsegna endorfiner.

Jag skall försöka förklara hur vi tänkte. Kanske väcker det tankar hos er också? Jag är ju inte precis den enda som lider av oförklarliga svaghetstillstånd.

Vi började med att tala om vad endorfiner är för något. Mest tänker man kanske på denhär känslan av välbefinnande. Den som kan infinna sig till exempel efter ett träningspass eller ett samlag. Men egentligen är endorfinerna inga lyckopiller. De är smärtstillande. De frigörs för att man inte skall behöva känna hur musklerna har ansträngt sig. Man brukar kalla dem för kroppens eget morfin.

Så fungerar det för mig också. När jag har ansträngt mig, känns det skönt, endorfinerna kommer som de skall. Men sedan, någon timme efteråt, kommer svackan. Jag känner mig energilös, både i fysisk och psykisk mening. Kroppen känns tung och jag klarar inte av att tänka heller, kan liksom inte samla mig. Det är det värsta, men jag har också muskelvärk och känner mig febrig, fryser och svettas om vartannat. Vidare har jag denhär märkliga snuvan. Det är nästan som om jag skulle vara förkyld, men bara nästan...

När min vän hörde dethär, sade han att det låter som om jag skulle ha abstinenssymptom. Som om jag skulle försöka sluta med att missbruka opiater...

Men så är det ju inte, jag lovar. Så... det verkar som om jag skulle ha för lite endorfiner. När jag anstränger mig och kroppen börjar frigöra endorfiner... uppstår kanske ett tomrum? I alla fall tar det en eller (för det mesta) flera dagar för mig att komma i form igen. Under den tiden är kroppen kanske sysselsatt med att bygga upp mitt förråd av endorfiner igen...?

Nej, jag vet inte om dethär resonemanget stämmer. Säkert finns det många andra faktorer också som kan inverka. Men ändå, är det inte lite intressant? Jag skulle gärna vilja få in synpunkter. Ni som också har svaghetstillstånd, verkar dethär stämma in på er...?

Jag tror nog att jag skall tala med en läkare också, helst en neurolog... om nu inte någon sådan person skulle råka komma hit och tala med mig, förstås... :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Fit for fight...?

Inga kommentarer:
PICASSO, Pablo Don Quijote, c.1955
Jag har känt mig ovanligt tung och nedstämd de senaste dagarna. Vet inte riktigt vad det beror på. En medicin som jag testade? Tomheten efter ett större arbete (Överens om att tiga)? Oro för sonen, flyttstädningen? Sömnen? Hösten?

Hm. Mamma har rensat hyllorna i hälsokostaffären, för min räkning, och jag har ännu inte satt i mig dagens dos av nyttigheter. C-vitaminer. Multivitamin och spårämnen. Kalk. Omega-3...

Så det är väl det. :)

Men nu skall jag ta itu med saken.

När jag tänker på det, har jag inte ätit frukost heller. Gröt skall det bli. Egentligen är jag full med goda, dvs sunda, avsikter. Föresatser. Lite yoga har jag också börjat med, på morgonen.

En riddare i full rustning, fit for fight...? Bara det skulle kännas så också.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag 16 augusti 2008

En personlig erfarenhet

3 kommentarer:

Inkan sade att hon får en känsla av personlig erfarenhet, när hon läser Överens om att tiga, och det ger mig lust att berätta om en sådan.

Där i tredje delen, Godkännandet, när Berthold säger att han tänker döda Hariberth och Hariberth känner att han inte är rädd, men ändå rinner tårarna hela tiden - det är en personlig erfarenhet, ett starkt minne. I det sammanhanget kan ni nog tänka att Berthold och Hariberth är olika sidor hos samma person och att båda sidorna finns hos mig.

bildspel, berättelser, konsthistoria,  Mummy portrait of Isarous, Hawara, Egypt (detail) late 1st century


Det var när jag hade min psykos (fast då visste jag inte att det var en sådan) och jag hade gett upp hoppet om att överleva. Jag ville dö och 'förstod' att jag skulle göra det... men varje gång jag sade till mig själv att allt hopp är ute, började tårarna rinna... nej, spruta. Tårarna sprutade som på ett småbarn, ett ilsket småbarn. Ni har kanske lagt märke till det någon gång, hur de kan gråta?

Men det var så konstigt. Det var faktiskt som om jag skulle ha varit två personer. En som ville dö och en som blev förfärad, när jag sade det. En som inte stod ut med att jag ville ta mitt eget liv. Som fick tårarna att spruta så att jag blev uttorkad och fick en hemsk huvudvärk och ögon som sved ännu följande dag... och inte dog jag ju för det.

Så... till sist jag bestämde mig för att sluta tänka 'hopplöst', inte för att jag hade ändrat mig utan bara för att slippa gråten. Om livet redan var hopplöst, vilket jag inte fick tänka, så inte blev det ju precis bättre med huvudvärk och svidande ögon.

Men var det så märkligt? En del av mig ville dö, en annan ville leva... Det märkligaste var väl känslan av att det inte var jag. Gråten kom som från ingenstans. Något inom mig började gråta så att tårarna sprutade. Något skrek att jag inte fick dö.

En ännu nästan okänd del av mig själv...?

Andra bloggar om: , , , , ,

fredag 15 augusti 2008

Nu är jag klar

4 kommentarer:
med hela berättelsen, alla fyrtiosju bilderna. I alla fall för ett tag framåt.

Det känns ganska osäkert just nu. Vad är det jag har lagt fram? Denhär gången tänkte jag inte så mycket, jag laddade nästan bara upp bilderna. Därför gick det så fort. Men nu kan jag bara hoppas att den inlevelse som jag har lagt ner förut, under arbetets gång, skall vara tillräcklig. Ibland känns det som om jag skulle tappa kontakten med min egen berättelse...

Fast jag vet nog saker som jag skulle kunna bättra på. På ett ställe är jag litet ologisk... men en klarare logik skulle ha fordrat många flera bilder, så jag bestämde mig faktiskt för att hålla fingrarna borta. Inte alls likt mig. Kan ni hitta det stället? Om ni inte kan det, då betyder det kanske att ni med fantasins hjälp har lappat ihop hålet...

Alla synpunkter mottas med tacksamhet. Kritiska också. För det är faktiskt inte alls lätt att veta vad man lägger ut. Jag kan behöva hjälp med att upptäcka ett och annat. Dethär är ju egentligen en mycket längre berättelse. Kanske är det såhär det känns för en filmregissör som får ett bokmanuskript i handen? Vad skall jag ta med? Vilka scener är nödvändiga för att sammanhanget skall bli klart?

Sammanhanget, ja. Men vad känner ni? Är det intressant ... eller kanske ganska likgiltigt? Är dethär något som berör er? På vilket sätt då? Vad ni skall tycka att jag är jobbig...!

Men här har ni länken igen....

Andra bloggar om: , , , , , ,

onsdag 13 augusti 2008

Överens om att tiga, de fjorton första bilderna

3 kommentarer:
REDON, Odilon (1840-1916) Ophelia
Nu kan ni titta på dem, på
denhär adressen
Jag hade tänkt skriva något inspirerande till... men mitt huvud är ack! så svagt idag. All min inspiration är slut, jag tror jag har använt upp den. Hoppas bara att jag lyckade binda åtminstone en del av min känsla i den berättelse som jag nu lägger fram. De andra bilderna kommer nog snart... bara mitt huvud börjar samarbeta med mig igen.

Idag har jag haft två långa samtal, med terapeut och son. Båda var givande... men nu är jag helt slut. Tänk om jag kunde ta av mig huvudet och lägga det någonstans, så länge?

När jag ser denhär bilden, på Ofelia, får jag ännu en tanke. Mitt huvud kunde ju ligga och guppa på vågorna en stund, det vore väl skönt? Morbid?

Andra bloggar om: , , , , ,

måndag 11 augusti 2008

Överens om att tiga

4 kommentarer:
Nu är jag klar med min berättelse. Bildberättelsen.

Eller klar och klar. Jag har text och bilder som jag har bundit ihop till en historia... men inte tror jag jag är helt klar med den ännu. Säkert kommer jag att ändra på många detaljer. Hittade jag verkligen den bästa bilden? Borde jag inte skriva såhär istället? Dessutom vet jag inte riktigt hur jag skall lägga fram min historia.

Jag tror det blir på en skild blogg, med samma namn som berättelsen... Har jag inte sagt vad den heter? Nähä, då skall jag väl göra det då. Överens om att tiga, har jag kallat den. Kanske skall jag berätta lite mera om vad den handlar om... men först vill fortsätta med denhär tråden, hur jag skall lägga fram min berättelse. En skild blogg hade jag tänkt, en som bara visar ett inlägg i taget. Ett stort. Jag har gjort berättelsen med PowerPoint och tänker spara de olika sidorna som png-bilder. Både texten och bilden blir då till en bild. Jag tänker också göra bilden 'klickbar'. När man klickar på den, så kommer nästa bild fram. Detta för att inte blanda bort tittaren med länkar och annat krafs som inte hör till själva berättelsen. En svart bakgrund hade jag också tänkt, av samma skäl. Ljuset skall vara släckt i biosalongen...!

Dethär är kanske inte det bästa sättet att lägga fram berättelsen. Jag har tänkt på att göra en film också... men det går nog inte än. Jag känner att dethär är en berättelse som behöver mogna. Jag behöver kunna gå in och ändra i varje inlägg, på ett lättare sätt. En vacker dag ser jag kanske att jag skulle ha gjort på ett helt annat sätt. Det brukar hända då och då. Plötsligt blir allt bara så tydligt... Det som jag är klar med skulle man möjligen kunna kalla prototypen.

Men fliten är det inget fel på. Fyrtiosju bilder blev det...! Tror ni att ni orkar titta på så många bilder...?

Fan vet om jag någonsin kan göra något som intresserar andra mänskor. Sent på kvällen, när jag har slutat arbeta (om jag har det), då sörjer jag över det... och undrar hur det kan vara möjligt att jag kan lägga ner så mycket tid och omsorg på historier som ingen annan vill ta del av... eller, med andra ord, varför är jag själv så intresserad, när ingen annan är det? Eller, med ännu en omskrivning, varför är jag så olik andra mänskor...?

Ännu en ödets ironi, antar jag.

Och ändå, jag vet precis hur jag skall göra, för att väcka intresse. Jag bara inte gör det, det tar så emot... Kanske har det med min personlighet att göra? Visst vill jag kommunicera... men jag har också ett stort behov av att skydda mig själv. Jag är ingen dagboksskrivare. Förut hände det ibland, kanske mest när jag behövde försvara mig själv... men nu verkar det som om jag skulle ha bestämt mig för att lämna mig själv ifred. Jag undviker att dra upp konturer, att teckna min egen bild. När jag arbetar med bilder och berättelser behöver jag inte göra det. Jag kommunicerar med mina berättelser. Mina huvudpersoner blir tydliga, själv drar jag mig in i skuggan. Vet inte om detta är riktigt klokt... men det är så jag gör.

I alla fall. Nedan är första bilden i min historia. Det går ännu inte att klicka och komma vidare...

...och förlåt min bitterhet. Förresten så skäms jag lite också, för att jag är så avvikande. Man gör ju det... eller hur? Man blir arg, bitter och så skäms man. På det sättet är jag inte alls olik andra mänskor.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Redon, Odilon Closed Eyes, 1890

söndag 3 augusti 2008

Amadeus på YouTube

3 kommentarer:
Vet ni om att man just nu kan se hela filmen Amadeus (Milos Forman, 1984) på YouTube?

Det visste inte jag. Det första avsnittet hittade jag av en slump, de övriga aderton(!) delarna kom som förslag, så fort jag blev klar med den närmast föregående delen.

Börja här... och välj sedan de avsnitt som har laddats upp av marianmus, i tur och ordning.

Andra bloggar om: , ,

lördag 2 augusti 2008

The Painted Veil (John Curran, 2006)

7 kommentarer:
The Painted Veil (John Curran, 2006)
En mening från denhär filmen, en som jag inte vill glömma:

When love and duty is one, grace is within you

Men dethär skall inte bli någon recension, jag är verkligen trött idag. (Man måste väl vara trött för att kunna bli piggare?)

Vill bara säga att jag blev fascinerad av landskapet i filmen. De toppiga bergen, dimman, jag skulle ha velat sjunka in där någonstans.

Och mystifierad av titeln. The painted veil? Vad syftade den på? En symbol för det som hindrade makarna att nå fram till varandra....?

Mera om filmen på Wikipedia och IMDb.

Andra bloggar om: , , , , ,

fredag 1 augusti 2008

Läget?

7 kommentarer:
Ja, jag undrar vad jag skall ta mig till med denhär dagen. Jag vaknade redan före nio... och borde ha sovit till elva, för att få en åttatimmarsnatt. Fast det är ju som det brukar vara - för mig, ibland. Jag är för stressad. Igår kände jag mig sjuk, men försökte arbeta ändå... och denhär natten var jag för trött för att sova!

Lite skyller jag på terapeuten. Det är en rar mänska, men ändå är hon min länk till samhället... eller till det arbetsliv som jag egentligen inte vill ha så mycket att göra med. En samhällsmänska är jag förvisso, jag vill så gärna kommunicera... men arbetslivet är ju som det är. Så jag tänkte igår: Hon får mig att börja fundera på om jag är bra eller inte. Hemma, i min totala oskuld, går jag visst och inbillar mig att jag är perfekt...!

Jo, och så oroar jag mig lite för sonen, också som vanligt... och ibland trasslar jag till det för mig själv också, alldeles utan hjälp. För det mesta är det kroppen och själen som kommer i konflikt med varandra... Det är så med mig, börjar jag tro, att jag är född med ett ovanligt stort VILL. En obönhörlig inre vilja, sade jag till min far för ett par dagar sedan. Den lyssnar inte på förnuftsskäl. Nu borde du avbryta, säger jag till mig själv. Du kan ändå inte bli klar idag. Men jag vill inte. Det känns omöjligt att gå över till någon annan uppgift, som att lämna min själ. Kroppen kan ta itu med städning och matlagning, eller vad det nu kan gälla, men bara på ett mekaniskt sätt, som en robot... Jag vet att själen följer efter, så småningom... men måste det ta så länge? Jag tycker inte om detta limbotillstånd!

Codex Gigas, 1200s, devil, bibleSå jag går på så länge jag kan, ända tills kroppen börjar skrika åt mig... som idag. Idag vet jag att jag måste hålla mig borta från datorn... men vad i alla långnaglade smådjävlars namn skall jag nu hitta på...?

Ni undrar kanske vad jag menar? Jag säger ju att jag kommunicerar och ändå händer det inte så mycket här på carulmare... Det finns en förklaring till det också. Allt har en förklaring, heter det ju - utom korven som har två, brukar jag lägga till, eftersom jag finner ett visst nöje i att blanda ihop ordspråk.

Förklaringen är att jag håller på med en längre bildberättelse. Texten är väl redan ganska klar, men det tar tid att leta efter bilder... och att anpassa dem också. Dessutom kom jag fram till att jag behöver många bilder. Dethär är en dramatisk text, för att inte säga våldsam... och det skall kännas, långt inne i magen. Så måste det bli, för annars har jag inte lyckats med att återskapa min inre känsla. Men jag är inte alls säker på att jag kan klara av dethär. Jag har ju kortat av mitt manus, med säkert nittio procent! Det som var tänkt att bli ett långt bokkapitel, på femton eller tjugo sidor, har nu nästan blivit ett slags subtitles. (Kan man säga undertexter på svenska...?) Först kommer det några meningar, som ett slags vägvisare, och så fyller jag på med bilder, antagligen flera i rad, som på film. Men bilderna korresponderar inte helt med texten. Några sådana bilder skulle jag inte kunna hitta och kanske inte göra själv heller... och dessutom vet jag inte om det skulle bli bättre så. Nej, för jag tror det är ett stämningsläge som jag försöker uppnå, med ord och bilder gemensamt.

Jaja, något har jag kanske ändå lärt mig... Eller, nu har jag resignerat på ännu ett sätt. Jag vet inte om jag lyckas förmedla det jag vill... men jag ger inte upp. Jag försöker igen och igen, på nya sätt. Jag vågar misslyckas. Kanske blir det aldrig helt rätt, men det borde ju kunna bli bättre...vad jag nu menar med det. Möjligen att jag rör mig från det privata i rikting mot det allmänna och gemensamma, att det är det jag försöker...

LEONARDO da Vinci Annunciation (detail) 1472-75

Ett arbete från igår. En ängel, kanske bara som sällskap till den lilla hornvarelsen. Tror ni inte att änglar och djävlar i själva verket dras till varandra, att de i hemlighet är mycket förtjusta i varandra...?

Andra bloggar om: , , , , , , ,