En skallig liten flicka

Lyssnar på Kris Kristofferson, han sjunger så ömsint om en skallig liten flicka, en modig och skallig liten flicka. Jag undrar nog vad det handlar om... when she told them her truth just as hard as she could, men bryr mig inte om att ta reda på mera.

Månader senare inser jag att sången handlar om Sinéad O'Connor, en artist med en röst som jag verkligen älskar. Kanske hade jag då i något sammanhang hört hennes namn uttalas? Inte visste jag att det skulle låta såhär!

Först idag kom jag underfund med vad den skalliga lilla flickan hade gjort, det finns faktiskt på YouTube, kolla här:

Hon river alltså sönder ett foto av påven för att protestera mot sexuella övergrepp inom katolska kyrkan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Tänkte de verkligen så på 1800-talet? undrar jag medan jag lyssnar.

Men det gjorde de förstås, kommer min nästa tanke. Dethär är ju äkta 1800-tal och inte något som vi på 2010-talet försöker föreställa oss.

Hinder som klass och kön finns inte med för att skapa dramatiska toppar. De är fortfarande en så självklar del av samhället att jag tror att inte ens en framåtsträvare som Charlotte Brontë helt kunde få syn på dem.

Språket känns också annorlunda. Så väl de kunde berätta om sig själva och sina liv, tänker jag. Vad det än gäller, har de ord för att beskriva det och det är noggranna genomtänkta meningar. De verkar aldrig ha bråttom.

Likadant är det kanske med allt annat som vi har kvar från 1800-talet? Gamla hus och möbler, oljemålningar, allt är så noggrant utfört. Konstfärdigt också.

Vill du (som jag) lära dig mera engelska, är det verkligen bra att få den engelska texten också. Man missar inte så mycket av innehållet och  ser hur meningarna är uppbyggda. Faktiskt blev jag också mera medveten om mina uttalsfel

Det blev inte tråkigt heller, med texten framför mig kunde jag sitta och sticka samtidigt.

Faktiskt kan man ändra så att man får svensk text också, om man skulle vilja det.

Inläsningen är också bra. Tror det är de bästa inläsarna på Librivox som gör dessa lyssna- och läsböcker.

En dag i juni

Inte särskilt varmt denhär dagen, ibland kom det en regnskur också. Men när solen bröt fram mellan molnen blev ett riktigt fint fotoväder.

Kom med på en liten strandpromenad i Vasa! Här är länken till HD-versionen.

Musiken hittade jag förresten hos yuraaa1990 på YouTube - medan jag sökte efter Nu grönskar det i dalens famn och andra svenska sommarsånger.:)

Erk du! Maja du!

Ett måspar fick mig att tänka på Gustaf Frödings kända rader.

Det var i april och isen var otroligt vacker och så tunn att man inte alls kunde förstå att skrattmåsarna faktiskt kunde stå på dem. Men de verkade trivas så utmärkt bra att jag började undra om de faktiskt hade tänkt börja bygga bo där...

Bilderna är tagna på långt avstånd, med telezoom. Musiken är från Figaros bröllop. (Nu har jag också uppdaterat att det är skrattmåsar som ni ser, inte tärnor.)

Direktlänk till HD-versionen.

Hej Rembrandt!

Tror jag inte att jag ser Rembrandt själv i denhär målningen! Är det inte han som håller i repet (vad det nu heter på 'segelsvenska') och tittar rakt på oss...? Som har andra handen på mössan så att den inte skall flyga iväg med vinden. Det känns ju nästan som om han skulle vilja säga hej till oss framtidsmänskor...!

Förstås kan jag inte låta bli att kolla lite - och nej, jag är visst inte den enda som har kommit på tanken! Mera om målningen här.

Vilket framförande...!

Nu har jag inte sett själva sångtävlingen, men jag såg Loreens framträdande för någon tid sedan och tänkte: Detdär är bra, mycket bättre än det brukar vara på Eurovision Song Contest, hon kan vinna! Hon borde vinna. Låten är bra, men kanske är artisten ännu bättre? Det som slår mig, när jag igen ser framträdandet på YouTube, är hur Loreen faktiskt sammansmälter med sången. Hon verkar bli den sång som hon framträder med, försvinner nästan som person - och det säger jag med beundran i rösten. Det är inte ofta jag har sett något sådant. En väldigt välförtjänt seger, det måste det vara, fast jag inte har sett de andra bidragen (utom Finlands då, också för en tid sedan).

Världen uppmärksammar svensk schlagervinst (DN)

Läs även andra bloggares åsikter om loreen, euphoria, eurovision song contest

En väldigt liten sak

- eller närmare bestämt en liten Targus-mus som jag fick med en ryggsäck för något år sedan. Ja, jag ville bara säga att den var så bra att nu har jag mer eller mindre blivit beroende av den.

För det första storleken - eller snarare litenleken. Jag är nu övertygad om att storleken på datormusen har bestämts med tanke på den normala manshanden - och den är nog bra mycket större än den normala kvinnohanden.

För det andra gummibeläggningen, den ger bara ett så utmärkt grepp, en sådan känsla av precision.

Anpassad storlek och gummiyta. Det är enligt min mening två väldigt viktiga saker för att åstadkomma en bra datormus, ett effektivt verktyg för datoranvändning.

Det är bara det att nu är mitt älskade pekdon så gammalt och slitet att det ibland, allt oftare, inte händer något alls när jag klickar. Den sitter fortfarande jättebra i handen, men precisionen börjar vara ett minne blott.

Var sjutton skall jag hitta en ny som är lika bra...?

Läs även andra bloggares åsikter om mus, musar, muspekare, datormus, storlek, män, kvinnor, modeller

This is us

En sång i mitt huvud de senaste dagarna. (Texten)

Ser framför mig mig mänskor i en soffa med ett fotografialbum i famnen och de pekar på bilderna och säger: This is us!

På något sätt har det berört mig. Äldre mänskor som ser tillbaka, som minns... som försöker få ett grepp om sitt liv. This is us!

Visst har vi väl ändå levt ett bra liv...?

Jacobstads Breweries

Det var verkligen efterlängtat!

Förr i världen fanns landets godaste glass i Jakobstad (och det var inte bara jakobstadsbor som tyckte det), nu blir det kanske på samma sätt med ölen? Lycka till Jacobstads Breweries!

Längtar efter att få testa särskilt Cockfosters!

Vet inte vad jag tycker om namnet, men Cockfosters är i alla fall en förort till London. Det är också en gammal ort, Cockfosters kan ha varit namnet på en familj eller också betydde det 'the chief forester'. Enligt Wikipedia.

Hur som helst har jag fått smak för bitter ale, det är vad jag skulle vilja se mera av i både butikshyllor och restauranger.

Pale ale har jag ännu inte prövat på, kan det vara lika gott...?

Läs mera i Österbottens Tidning

Änglar i taket

Igår hittade jag en bakgrund i Blogger som jag tyckte så mycket om. Vet inte vad den föreställer, för mig ser det ut som ett välvt tak av målat glas, men kanske är det bara ett målat kyrkofönster med en cirkel i. Jag hittade den medan jag städade lite på en gammal sajt som jag har, min först konsthistoriska blogg. Ibland försvinner den bild som jag har satt in och det dyker upp en Musse Pigg eller något liknande istället. Men det hör inte hit. Snart fick jag också lust att göra lite mera för sajten, kanske piffa upp den lite, och det var i det sammanhanget som jag fann denhär bakgrunden. Jag kände nog att det sade klick på något sätt. På min sajt finns nämligen massor av bilder från medeltiden och renässansen, ikoner och änglar, kungar och sköna damer, och alla fick de liksom nytt liv i denhär bakgrunden. Färgskalan verkade passa in på väldigt många bilder. Ja, det kändes nästan som om en eller annan ängel flög rakt upp i glastaket...!

Videkissorna

har fått mera päls, är nu långhåriga som angorakatter, och kanske får vi björklöv redan under veckoslutet? Ja, här i Vasa-trakten då. Man har ju varit ute i världen och sett att våren kommer lite olika beroende på var man bor :)

Havet är ingen mänska

”Havet är ingen människa. Havet talar sanning. Havet vill aldrig väl. Havet är ett hav. Ingenting annat.”

Detsamma gäller för hela naturen, allt som inte är mänska - och det märkliga är att det ger en känsla av befrielse. Så kan jag känna det. Något så omutligt behöver man inte förställa sig för, man vet utan minsta osäkerhet att det inte skulle tjäna något till. Vad som än händer med naturen, kan den inte gråta eller anklaga. Den har inga skuldkänslor, den ångrar inget.

Jag vet inte, kanske är det ett slags integritet? Kanske är integritet i sin absoluta form något bortom det mänskliga?

Citat ur Havet. Fyra lyriska essäer av Monika Fagerholm och Martin Johnsson. Hittade det i Anna-Lina Brunells recension av boken i Hufvudstadsbladet

Cykelställningarna vid Malmö C

I Malmö, utanför centralstationen, finns en platta med cykelställningar som flyter eller kanske snarare hänger i kanalen. Malmös hängande cykelställningar, får jag kanske skoja och parafrasera - eftersom jag tack vare sonen faktiskt är lite malmöbo jag också. Då får man kanske ta sig vissa friheter. :) Särskilt spännande tycker jag att cykelställningarna ser ut i regnväder...

Nätet som spegelbild

Ännu en viktig video från TED!

Facebook bestämmer vilka vänner som visas i nyhetsflödet och på Google får man olika svar på samma sökning, beroende på vem man är. Både facebook och Google är noga med att hålla reda på vilka åsikter vi har och serverar hela tiden mera av samma sort. Båda nätjättarna har algoritmer som sorterar den tillgängliga informationen så att den skall passa för mottagaren. Nätet har alltså blivit lite som den pöl som Narcissus tittade i  - fast det skulle inte vara helt rätt att säga att det är vi som är Narcissus. För vi har kanske uppfattningen att vi faktiskt får tillgång till de fakta som finns, inte bara de som vi gillar.

Under pågående rättegång mot Anders Behring Breivik kan man ju undra om inte också han fick ett intryck av att hans tankar var mera allmänna än de var...

Videon har svensk text.

En geisha

återuppstånden på Flickr. En estetisk upplevelse i mänskoform...

Det gröna klättrar uppåt

Snart är allting grönt.

S:t Pauli kyrkogårdar i Malmö.

Kyrkogårdsromantik

Deep down är jag kanske en 1800-talsromantiker, för jag är ganska svag för kyrkogårdar.
Bild från S:t Pauli kyrkogårdar i Malmö (utom den röda rosen som är inmonterad).

Kyrkogårdsduva

är väl ingen särskild sort, men jag tycker nog ändå att dethär ser ut precis ut som en sån.

En ruggig och regnig dag på S:t Pauli kyrkogårdar i Malmö.

För en vecka sen

fanns det ännu bilar på isen.

Samma gamla promenadväg

sade jag med en suck. Mycket skräp också. Hundlort, också ett vårtecken!
Men så kom dimman och allt blev så annorlunda. Kan ni tänka er, till och med kraftverket var borta!