Dagens promenad... kallt!

Hej, damen

du påminner lite om mig. Jag tycker också om öl och mitt ena öga ser helt annorlunda ut än det andra. Men för mig är det det högra ögat som är mera aktivt, medan det vänstra mest ligger där och slappar. För dig verkar det vara tvärtom. Är du synsk på något sätt? Din frisyr är verkligen vågad, du gömmer dig inte för någon! Skål på dig! (Läs mera)

Rimmade berättelser

När Jockum var liten, bodde vi tidvis långt borta från släkten i Österbotten. Det blev mycket bilkörning och därför hade vi ett stort förråd med kassetter som vi kunde lyssna på under resorna. Jockum, som snart skulle börja skriva sina egna rim, ville gärna lyssna på Evert Taube (i Sven-Bertils tolkning) eller Povel Ramel.

Om Taube skulle han som vuxen säga att det var det episka som han fäste sig vid, många av hans dikter var ju egentligen rimmade berättelser. Det var just såna dikter eller diktverk (de var ganska långa) som Jockum själv då höll på att författa, ofta med inspiration från sagor och myter. Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner var också en stor inspirationskälla.

Lyssnandet under bilresorna ledde så småningom fram till ett telefonsamtal från Jockums lärare, han gick då på tredje klassen. Hon berättade att Jockum hade ställt sig upp framför  klassen och sjungit en visa av Povel Ramel, nämligen Aclutti busch boosch bumpa Albertina, och att han hade gjort det bra! Det var alldeles oväntat, jag visste inte att han kunde sången utantill, inte heller att han var så orädd när det gällde att uppträda.

 En lite ruskig sång, tyckte jag, men Jockum tyckte om dramatik. Slutet var i alla fall rättvist!

En ängel

som numera står på byrån här hemma.

Sent en eftermiddag föll ljuset så fint på den att jag fick lust att fotografera.

Kanske är det en påskängel som säger: han är inte här, han är uppstånden.

Efter en stund

är behovet tillbaka igen. Då måste jag stanna upp och söka kontakt. Var är du, mitt barn? Låt oss sitta tillsammans en liten stund.

Mörker och ljus

En eftermiddag i Sandsund-skogen utanför Jakobstad.

Solen är på väg ner bakom trädstammarna, men ännu glittrar det här och där.

Kontrasten mellan mörker och ljus berör mig.

Somliga mänskor

uttrycker sig genom katter.

Tidigt igår morse

var det som om katterna med sina kroppar gav uttryck för den sorg som jag går igenom.

Sommarminne från Jurmala

Ett av mina mest älskade fotomotiv är nog barn som leker fantasilekar - och då gärna vid vatten. Det beror kanske på att vatten är ett medium som förstärker det drömlika:  skinande blankt, reflekterande och transparent. Dehär bilderna tog jag en underbar sommardag på den långa, till synes ändlösa, sandstranden i Jurmala.

Tra la la

Katten Tass vet hur man får uppmärksamhet, eller vad som gör matte nervös. Fast inte så mycket att jag inte hinner ta ett foto först.

My cat Tass knows how to get attention, or what makes me nervous.

November Leaf

November. Sunshine is rare and comes in a very low angle, kind of sweeping along the surface of the earth. This leaf happened to stand in its way... :)

Som båtar mot strömmen

Har just slutat lyssna på Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald, en bok som blev bättre och bättre efterhand. Den allra sista raden fann jag till och med så intressant att jag först skrev ner den och sedan också letade upp den engelska originaltexten. Den var poetisk - och med det menar jag att den satte fingret på något som jag kände igen, redan innan jag helt hade förstått orden.

Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka mot det förflutna

Blommornas Halloween (bildspel)

En brännässla

står i höstsolen och kråmar sig. Titta på mina pärlor, vilka fina halsband jag har!

Höstkväll i Kilen, Sideby

Knepigt med kvällsfoton. Man vill ljusa upp dem, så att man kan se dem ordentligt, men då blir de förstås korniga. Dessutom förlorar man förstås det speciella kvällsljuset. Överhuvudtaget är det en utmaning att hejda sig i tid, när man redigerar foton. Att lyfta fram det fina i fotot utan att förfalla till effektsökeri. Klicka så blir bakgrunden mörk, det är nog ett foto som kommer bäst till sin rätt då.

Plötsligt började det regna

Tittar på bilderna från september på sommarstugan. En lite melankolisk sysselsättning just nu, då vi har fått den första snön. Jag minns att det var en av de sista dagarna då det var varmt nog att stanna kvar vid stranden och njuta av solnedgången. Som flytande silver, denhär kvällen - och plötsligt började det regna.

Kvällens solnedgång

Blåklocka

eller kanske en kyrkklocka? I alla fall så växte den väldigt nära klockstapeln i Sideby.

Salon Pedal av Alexandre de Riquer

Har putsat upp en art nouveau-affisch av Alexandre de Riquer - och i förbifarten råkade den bli lila också (fast jag har sparat en putsad version med originalfärgerna). Affischen är från 1897 och användes som reklam för ett bancykelevenemang. Salon Pedal heter den. 

Vad jag gillar mest med denhär affischen är kanske dedär spretiga fötterna, hon trampar ju faktiskt inte.

Köpa affischen

Ingen horisont idag

och inga holmar eller öar.