Domkyrkotrappa

Medan jag gick där i duggregnet och tittade närsynt och närgånget på alla vinklar och vrår, hörde jag någon säga bakom ryggen på mig: Tänk, man glömmer alldeles bort att den står där!

Det var förstås Lunds domkyrka som hon menade - och som jag beundrade.

Ja, jag tycker verkligen om sådana här gamla stenar, sådan som är lite kalla och fuktiga och buckliga.

Som dessutom har så många intressanta färgskiftningar.

Bilddagbok

Jag har förresten piffat upp en av mina free1000s-bloggar, free1000s - carulmare.

Här finns alla möjliga bilder som jag har gjort... bättre och sämre, alla små krumelurer. Jag kände att jag ville samla ihop dem, ha dem på en och samma sida... kunna veta veta var jag har dem, få någon slags översyn. Ett slags bilddagbok, kanske.

Där finns nu flera hundra av mina bilder, men ändå är de inte helt fulltaliga. En del av dem som jag själv tycker bäst om finns faktiskt bara på den nya free1000s-sajten, tillsammans med ett antal vördnadsvärda verk ur konsthistorien... Hur hamnade de där?! undrar ni kanske. Jag skall inte förneka att jag gärna ser att mina bilder får lite oförtjänt uppmärksamhet, men det var inte den enda orsaken. Jag visste helt enkelt inte var jag annars skulle ha dem. Min gamla sida hade börjat se så oinspirerande ut, jag kunde inte längre tänka mig att publicera där.

Men till sist kom jag ju ändå på hur jag kunde förnya min gamla sida... med en bara ganska stor arbetsinsats, utan att behöva göra om precis allt.

Så nu har jag två sidor för mina bilder, två bilddagböcker. Jag är glad för den andra sidan också, kanske allra mest för den. Också de bilder som kände sig för små och tafatta för att våga visa sig i de stora mästarnas sällskap behövde ju få ett hem.

Den gamle och våren

heter kanske denhär bilden? Den är i alla fall från Lundagård, min favorit bland Lunds busshållplatser.

När jag steg av bussen, kom jag rakt in i lunden, med sina stora härliga och vårligt grönskande träd. Till vänster hade jag Kungshuset, med Filosofiska institutionen (i bakgrunden på bilden). Några steg till höger (utanför bilden) och jag var inne i Domkyrkan. Vördnadsbjudande byggnader... och träd!

Till höger: samma bild, men mindre editerad.

Skärikatt

Som förstås betyder skärgårdskatt.

Här är det herr Nos som för en gångs skull låter sig fotograferas. För det mesta brukar han sabotera mina bilder genom att inte vara stilla en enda sekund. Nos och suddiga bilder är liksom två ord för samma sak.

Sommarens första dag

Den första juni, är det sommarens första dag? På finska är det helt självklart, eftersom man kallar juni för kesäkuu, sommarmånaden.

Den första juni är i alla fall en strålande vacker dag (liksom den sista maj, igår). Himlen är så blå som man bara kan tänka sig och nere på jorden gnistrar det av grönt, med hjälp av det stora himlaklotet, förstås. Solen.

Det är inte varmt, men ändå en dag att njuta av, i alla fall hos mig. Det blåser en nästan rak nordan, men här på sommarstugan är det en ganska trivsam vind. Lite kall, ja, men jag kan sitta i solen på verandan och bara lyssna på blåsten, inte behöva känna den inpå kroppen. Då kan jag tycka väldigt mycket om det sjåsande ljudet, det är som om det skulle få hjärnan att slappna av.

En del musik tycker jag har en liknande verkan, den verkar göra något i hjärnan på mig, något som känns skönt. Till exempel en del s.k. new age-musik, eller vissa stycken till gitarr, ofta klassiska. När gitarristen plockar på sina strängar, är det som om han på samma gång skulle plocka inne i skallen på mig! Konstigt att det kan kännas så lika, fast vindens sång ju inte alls låter på samma sätt...

Om nordanvinden brukar vi dessutom säga att den 'går hem till kvällen', så kanske blir det en fin solnedgång. Fast jag är inte säker på att jag tänker titta på den. Jag brukar bli lite hjärtnupen då och det vill jag kanske inte.

Men nu skall jag sluta 'prata väder'. Ha en bra kväll, alla.

Stairway to Heaven

Ni minns väl sången? Kom att tänka på den, när jag såg denhär pelaren.

De finns ju lite överallt numera... ja, jag antar att ni har dem i Sverige också? Ett slags västerlandets fyrkantiga minareter, det var min andra association. De visar var det finns en stor service station, ett vägtempel för moderna pilgrimer. Här kan man köpa bensin, mat, äta på restaurang - och numera också använda internet. Jag fick en lapp med inloggningsuppgifter och kunde surfa trådlöst i åtminstone en timmes tid.

När timmen hade gått, märkte jag förvånad att de vanliga gästerna hade försvunnit och ersatts av tonåringar. Vägtemplet hade förvandlats och blivit en ungdomsgård!

När jag kom ut, kunde jag se det på parkeringsplatsen också. Där fanns massor av tvåhjulingar, motorcyklar och mopeder. Dessutom två traktorer! På landet kan man ta traktorn, när man skall ut och träffa sina kompisar!

Hört på radio

-Lyssnar du på schlagerfestivalen?
-Men självklart!
-Nå, vilken låt tycker du är sämst, näst efter Finlands?
-Polens! Den är verkligen en schlager under bältet.

Stängde av radion, men tyckte nog att jag kände igen de båda rösterna. Var det inte Stefan och Staffan i programmet Fritt Fram?

Skall väl också nämna att jag varken har hört Finlands eller Polens bidrag.

Skären... hur det skall uttalas... lite ordpoesi

Om ni hör någon säga 'jag är i skären', då är ett det nog en finlandssvensk som ni har träffat på. Ordet är säkerligen, utan att jag behöver kolla, en förkortning av skärgården.

Men också om ni vet dethär, kan det hända att ni inte skulle känna igen ordet, för uttalets skull. Det är nämligen så att skären skall uttalas på ett alldeles särskilt sätt, med en nästan våldsam betoning på den första stavelsen, schä-.

Ändå blev det kanske inte så klart? Men... föreställ er hur blåsigt det kan vara i skärgården, alldeles nere vid stranden, där det inte växer några träd eller ens några buskar. Känn hur vinden viner, hur frisk den är. Dra in den friska luften i näsan, känn fukten (som jag blir sjuk av, men det hör inte hit!), och salthalten. Hör hur vågorna skalpar mot strandstenarna, se det vita skummet... För det är just så som skären skall uttalas, på ren finlandssvenska. Vi är ju skäribor (samma energiska schä-!)...

Onomatopoetisk, heter det ju! Jag tycker nog att skären är ett sådant där ono... ord.

Finns det förresten någon förkortning för skärgården på ren svenska...?

Carulmares hälsodryck

Nåja, nu har jag ändå fått frukost. Kaffe och en skiva rostbröd, med massor av skinka och ost. Nuförtiden är det kolhydraterna som jag tänker på, inte fettet... för att jag väldigt gärna vill fortsätta att vara smal.

Efter det lagade jag till min nya hälsodryck, som jag kom på här på sommarstugan. Halva koppen hett vatten, halva mjölk, några droppar Carmolis och en halv kork brännvin... det borde väl göra susen?

Begriper inte riktigt varför jag är här. Det småregnar och är tio grader varmt (kallt!) och inte ens katterna vill vara ute. Det måste väl vara för att jag packade i tre dagar? Då går det väl inte att resa tillbaka nästan med detsamma?

Och dessutom, det skall ju vara så underbart vid stranden...

Inte positiv

Idag har jag lust att klaga. Jag känner mig arg och sur för att jag är sjuk. Krasslig. Efter Lund-resan var jag också sjuk, förkyld, i två långa veckor. Sedan packade jag och for iväg till sommarstugan, och blev sjuk igen. Småsjuk i alla fall. Precis som jag brukar, varenda gång som jag far till dethär stället. Klarar inte av ansträngningen att packa och inte heller att anpassa mig till den fuktiga havsluften. Det finns förresten massor av saker som jag inte klarar av, och jag avskyr det. Nu värker det i musklerna igen, jag känner mig tung och trött, och orkar väldigt lite. En mänska borde vara antingen frisk eller sjuk, inte såhär mitt emellan. Inte som jag. Jag tror jag avskyr mig själv, för att jag är på dethär sättet. Jag borde ju kunna strunta i mina besvär, sätta mig över dem... men det kan jag inte.

En konstig sak är att jag glömmer. När jag är pigg, fast det är så sällan, så tror jag ändå att det är mitt normala tillstånd. Det som jag borde återgå till, snarast.

Växthuseffekten?

Ja, nu märks den. Växthuseffekten. Åtminstone känns det som om vi skulle leva och bo i ett växthus. Allt verkar vara optimerat för att det skall bli så mycket växande som möjligt. Det är ljust och varmt, och med jämna mellanrum kommer det en regnskur, blir vi 'vattnade'. Det går så fort, för fort. Löven spricker ut ovanför kvarblivna grusfula snöhögar. Det skulle inte förvåna mig om jag också har växt ett par centimeter. En explosion i gröna färger... och rakt framför ögonen på mig. Grönt, grönare, grönast... men nu kan det väl inte bli grönare? Säkert har det aldrig varit så grönt som nu. Det är underbart... och plågsamt, för jag anar att vi nu är nära kulmen. Snart vänder det, snart kommer det gröna att gråna. Jag trevar efter kameran, men just idag råkade jag glömma att stoppa ner den i min ryggsäck.

Några bilder längs vägen

från Vasa till Jakobstad - och tillbaka igen.

Man behöver bara ta sig upp på taket ;)

Det var på körfestivalen i förrgår. En man med ett automatvapen står och siktar på de stackars körsångarna, här skall det tydligen bli massaker...!

Nej, jag såg ju fel, förstås. Dethär är inte någon gansterfilm, det är ju bara en fotograf med en jättelik zoom... Men gud, så farlig den såg ut! Jag skulle nog springa och gömma mig, om någon siktade på mig med en sådan mackapär...

Men... var det inte just en sådan som jag hade önskat mig, för att obemärkt kunna ta bilder av mänskor? Jag vill ju fånga de ofta mycket vackra... och poetiska!... uttryck som vi har, när vi tror att ingen tittar på oss.

Filmfantasierna fortsätter. I nästa stund sitter jag högt uppe på taket till ett höghus och siktar med min nya jättezoom. Det funkar väldigt bra, mänskorna nere på torget märker verkligen ingenting...

Får inte glömma

Det är 27,4 grader varmt
Det är 27,4 grader varmt
Det är 27,4 grader varmt
Det är...

Man blir lite trött
att tänka på det hela tiden

Det är 27.4 grader varmt
Det är...

Sommarprat

Vaknar alldeles för tidigt... klockan nio är tidigt, när man har gått och lagt sig i gryningen... men solen skiner och det är redan femton grader varmt! Det blir sommarvärme idag!

Dessutom är det körfestival i staden, med en hel del gratisuppträdanden. Tror jag skall låta mina datorer vara ifred idag, i alla fall mestadels. Min minidator stoppar jag nog ändå ner i ryggsäcken... tillsammans med en en banan och en yoghurt. Kaffe och dopp, det vill jag inte ta med mig, det vill jag inta på ett café... kanske rentav ett utomhuscafé?

Undrar om jag skulle våga ta rullskridskorna.... eller cykeln? Men jag kan ännu känna av min förkylning... och efter denhär korta natten kan det nog hända att förkylningen gärna vill komma tillbaka, om jag ger den en chans... Ibland, skall jag erkänna, känner jag en stark motvilja inför mänskor som säger att en förkylning är väl ingenting, den går ju över på en tre, fyra dagar. Off with their heads! säger jag som drottning Hjärter Dam i 3D-filmen Alice i Underlandet.

Såg den i Lund, tillsammans med sonen. Båda kände vi en stor sympati för denhär drottningen och hennes lite begränsade sätt att visa sitt missnöje.

Till oviktighetens lov

Hur var den nu dendär meningen som jag hade tänkt ut? Den som skulle skydda mig från skrivkramp och bloggtorka. Jo...

...varje likhet mellan mina blogginlägg och så kallade viktiga saker är helt och hållet en tillfällighet...!

Vår i Vasa

När jag såg kvällshimlen, vände jag bilen och körde till närmaste strand. För det har jag märkt många gånger: Det mesta kan se tilltalande ut, om det bara är ett bra ljus... Fast, nåja, lite blankt vatten skadar ju inte heller.

Det var ändå lite ledsamt, att jag inte kunde fotografera hur det doftade, den fuktiga doften som steg upp ur jorden. Doften av vår.

Världen är gul

En ovanlig solnedgång igår. Molnen hängde tunga och vattenfyllda, det småregnade också, men vid horisonten var det klart och soligt väder. Därför tror jag att allt blev så gult.

En sak skall ni veta

Jag har ingenting att säga.

Det är bara det att jag tycker så mycket om bokstäver, och om ord, och om att rada orden så att de blir till meningar.

Det är faktiskt lite som att brodera.

Vad jag gör idag

En tanke som jag har är att min blogg skall avspegla mig, vad jag har för mig under dagen.

Jag kan till exempel berätta att jag just nu sitter jag på universitetsbiblioteket i Vasa och lägger in nya bilder på Free1000s.

Eller att jag tidigare idag var på Flickr och tävlade, bland annat med denhär bilden. Visst tycker jag om den själv också, men inte visste jag att den kunde bli såhär populär! Så har man nu äntligen nått den universella eliten! ;-)

Så stor betydelse har det kanske inte, men visst är det roligt att få veta att folk gillar ens bilder.