Märkligt!

Jag gick in på en bensinstation
för en kopp kaffe och Vasabladet - och när jag kom ut var det vår!!

Andra bloggar om: bensinstation, kaffe, märkligt, Vasabladet, vår, akvareller

Cats are good people

Living

by the grace of my cats

They believe everything

Forgive everything

And keep no record of wrongs



Andra bloggar om: dikter, katter, liv, nåd, godhet

Hej! Hur har ni det då?

Andra bloggar om: katt, tass, tittar, hälsar på, dörr, port

Skiljas

Don't look too deeply into my eyes...
or we may become one

Nu skulle de skiljas åt, det visste båda.

Från att ha varit så nära varandra, skulle de gå skilda vägar. Andra mänskor och händelser skulle komma i fokus.

De stod på gårdsplanen, när hon fick sin förnimmelse: Hennes vän hade redan dragit sig tillbaka. Fast de fortfarande stod och pratade, var hon redan borta. I tankar och känslor hade hon gått vidare, till kvällsmat, barn och familj.

Men själv var hon fortfarande vidöppen - och ensam! Det kändes som ett slag i ansiktet. Tydligen syntes det utanpå också.

Men kära vän! sade den andra vännen. Hur är det fatt?

Men hon skakade på huvudet. Vad fanns att säga? De visste båda att det var dags att skiljas. Hon behövde också få komma tillbaka till sitt eget liv.

Andra bloggar om: vänner, skiljas, avstånd, närhet

Möjligheter

Ett tomt papper.

Här kan jag skriva något, om jag vill.

Jag har alltid tyckt om tomma papper, det är den stund då allt är möjligt.

Men ju mera man skriver, desto mera begränsar man sina möjligheter. För varenda val som jag gör, väljer jag bort många flera andra möjligheter.

Men om jag inte skriver något alls, det är väl också en begränsning?

Andra bloggar om: papper, tomt, skriva, begränsningar, möjligheter

Unik!

När solen gick upp
log spegeln mot henne
beundrande

Ingen är som du!

Men vid dagens slut
när de såg varandra igen
hade den tårar i ögonen

Ingen är som du!


Andra bloggar om: diktliknande, speglar, unik, morgon, kväll

Det är kanske inte lagligt

men jag måste säga att jag blir glad av fildelning.

Det är något vackert med det, tänk bara:

Medan jag laddar ner en fil (torrent), kan något annan ladda upp den. Medan jag får något, ger jag samtidigt bort det.

Tänk om man kunde göra på samma sätt med världssvälten? Medan jag äter, får en annan mänska mat...

Hmm… kanske en del av momsen på livsmedel kunde gå till hungriga mänskor...?

OBS! Dethär är min känsla, inte min bestämda uppfattning! Så jag är inte alls beredd att försvara den. Tänk på det, om ni vill kommentera. Jag vill gärna veta hur ni känner det, men kommer inte att bemöta några argument. Kan inte!!

Titta! Nu har jag börjat brodera... fast utan nål och tråd!

Andra bloggar om: delande, fildelning, ge, moms, ta, vackert, glad, världssvälten

Träd med mage!

Andra bloggar om: bilder, träd, stam, mage, gravid, fotomontage

Ögon med rymd

Fann ett rymdöga hos Inkan. Guds öga kallas det på nätet, men rymdvetare talar nog hellre om nebulosan Helix eller NGC 7293.

Nebulosor, läser jag vidare, är flera ljusår stora och består av stjärnor som håller på att dö. Om jag har fattat rätt, så är det själva döendet som ger upphov till de fascinerande formerna och färgerna. Gaserna och rymdstoftet.

I alla fall så kom jag också att tänka på Magritte och hans öga (The False Mirror, 1928). Tycker ni inte att de är ganska så lika?

Andra bloggar om: gud, magritte, nebulosor, rymd, ögon

Och sonen är tillbaka i Lund...

...fast det är nog inte därför som jag gjorde denhär bilden, med en sörjande ängel.

Det var för att jag tyckte mig se något portliknande i en isbildning i en stupränna... och då började jag förstås undra vad som möjligen kunde komma ut ur denna öppning... och, ja, det bästa jag kunde komma på var en av Giotto's sörjande änglar. Den verkade genast känna sig hemma i omgivningen!


Andra bloggar om: fotomontage, änglar, giotto, sorg, is, isbildningar, portar

Dagens paradox

Jag försöker, bjuder till och bemödar mig om... att vila.

Jaa... det vill säga... jag har legat på sängen några timmar, det var under förmiddagen... och sedan har jag liksom gett efter för nästan varje intryck som har nått fram till mig.

Kan det vara att vila... att inte ha någon plan? Att bara göra det som faller en in?

______________
Andra bloggar om: paradoxer, tankar, meningar, vila, försök

Och imorgon kommer sonen hem

Han har varit borta en hel månad, i Lund, med en ny flickvän... och de är så kära, så kära. Nu skall han bara ordna upp lite... och sedan far han tillbaka, till henne. De söker redan en gemensam bostad... och han funderar på att börja studera igen, där i Lund... och allt går så fort, så fort i den åldern... som min terapeut sade.

Jag är glad för hans skull, för dem båda... men visst känns det i navelsträngen. Lund är ju så långt borta...!

Andra bloggar om: son, navelsträng, utveckling

Vilken läsning!

Idag tittade jag lite närmare på mitt Deezer-konto - och var nära att kasta mig på telefonen och ringa närmaste hjälpcentral! Vilken läsning!

Inte gör det väl så mycket att 'de' kallar mig 'han', men det andra var lite nedslående. Carulmare har inga vänner, inga favoritartister, inga favoritalbum... och om carulmare händelsevis skulle ha några favoriter, så talar 'han' inte om det!!

Deezer menar säkert inget illa... men så det kan bli i den virtuella världen!

Andra bloggar om: carulmare, deezer, favoriter, konton, internet, vänner

Bara en sång

som jag lyssnar på idag. Unchained Melody, av Hy Zaret och Alex North. Den har gjorts i många många versioner, men för mig skall det vara Willie Nelsons. Han framför den med en sådan återhållsamhet... med den distans som åren kan ge. De flesta andra tolkningar är för sentimentala... tycker jag.

Men visst är det en vacker melodi?

Uppdatering, någon minut senare: Kanske är det inte distans? Vad som berörde mig var nog den djupa känslan... och återhållsamheten. Om känslan är djup, då skall man vara varsam med den... så kände jag det kanske.

Andra bloggar om: musik, unchained melody, willie nelson, tolkningar

Allt medan katterna väntade...

Somnade långt in på morgonen och sov inte särskilt bra då heller, var hela tiden medveten om att katterna väntade på att jag skulle stiga upp.

När jag till sist gjorde det, var jag inte precis på dåligt humör... men på något sätt irriterad. Stressa mig inte, sade jag med hela min kropp och själ. Det klarar jag inte.

Men solen sken in och visade hur ostädat jag har det. Efter frukosten slarvstädade jag lite i köket... fortfarande medan katterna väntade på att få gå ut. Sedan ville jag byta kläder också, bara för att få känna att jag ändå har lite koll... ja, just det, det handlar ju om kontroll. Jag kände mig överväldigad av allt som behövde åtgärdas...

Och när jag såg mig i spegeln, märkte jag att jag utan att tänka på det hade skrapat på den torra huden i pannan, nu var den röd igen. Jag strök på lite salvor som jag råkade hitta, helt oövertänkt... ja, vaselin och handkräm, den ena ovanpå den andra!

Jaja, men egentligen höll jag ju på att byta kläder, och det var då som det värsta hände. De rena kalsongerna som jag fick tag på hade krympt i tvätten... och nej! jag har inte gått upp i vikt, de hade faktiskt krympt på längden! Benen var för korta och det gick inte att dra upp ordentligt... och kanske är det det som jag avskyr mest av allt i världen... i alla fall just då! Om jag hade känt mig avig förut, så var det inget mot vad jag kände mig nu...

Och det blev ännu värre, när jag drog på mig ytterbyxorna, jag visste ju inte längre var jag hade midjan, en midjelinning här och en annan där. Jag försökte... att liksom skarva kalsongerna, genom att stoppa ner linnet... och katterna väntade och väntade.

Sedan ville jag ha nya strumpor också, allt för att känna att jag hade koll... och naturligtvis visade det sig att den ena strumpan hade ett hål i tån. Jag beslöt att acceptera det, också... eftersom hålet var så litet att tån inte stack ut... och katterna väntade ju. Tass hade petat ut en bok ur bokhyllan... men annars var de så snälla, så snälla och tålmodiga. De har verkligen otroligt mycket tålamod... och jag som nästan skulle ha behövt att få ladda ur mig på dem!!

Men... det är nog lättare att vara snäll, om man inte behöver städa... och har päls. Jag tycker egentligen inte om att byta kläder!!

Förresten så hade det ramlat in saker genom brevluckan också, det glömde jag att nämna. Också sådant som man vill att jag skall göra något åt.

Bilden från en annan dag, jag befann mig i ett (igenfruset) dike, på samma höjd som katten. Om jag var en mus, tänker jag mig, då skulle katten kanske se ut såhär...

Andra bloggar om: avig, morgon, städa, solsken, klä på sig, överväldigad, kaos, ordning, kontroll, katter, tålamod

Vändagshälsningar

visserligen i senaste laget... men jag har varit på språng mest hela dagen. Äntligen kom jag mig till läkare också, fick antibiotika mot mina envisa influensasymptom.

Andra bloggar om: vändagen, kort, hjärtan, löv, röd, alla hjärtans dag

En bildtanke

För många intryck, en känsla av splittring... och så en tanke som kom som en bild.

Det är märkligt, jag hade inte väntat det... men jag verkar trivas bättre med att ha bilder i huvudet, än ord.

Ja... dethär är ju ett fotomontage, av ett ägg och ett sittande barn, båda hittade med Google bildsökning.

Uppdatering 14.2.2009: Bilden heter Tystnad, kom jag på.

Andra bloggar om: bilder, tankar, ord, intryck, splittring, tystnad, ägg, skal, barn, skydd

Synd om...

Såhär, ungefär, såg han ut, Tass, när jag släppte in honom för ett par dagar sedan. Han släpade sig uppför trappan, så magen nästan skrapade i. Något ynkligare har jag nog aldrig sett... Jag blev förfärad, vad har de gjort med dig...?! Ja, jag tyckte han såg skrämd ut, helt tillintetgjord... men så var det nog inte. Rädd var han kanske, men inte för att någon skulle ha gjort något, utan troligare för att han aldrig har varit sjuk förut, i alla fall inte på dethär sättet. Nästa dag mådde han fortfarande dåligt. Han var mycket lugnare än vanligt, rentav tillbakadragen, och när den andra katten ville leka med honom, så fräste han faktiskt. Kanske är det också så att dethär är en katt som är mycket bra på att uttrycka sig: Jag mår inte bra! Tyck synd om mig! Gissa om jag gjorde det?

Men idag gjorde han några helt överdådiga språng i luften, precis som han brukar!

Andra bloggar om: katter, tass, skrämd, sjuk, kräla, krypa, synd om, uttrycksfull

Trånande kvinnor

Man kan undra lite över kvinnobilden. Jag får en känsla av att det är samma kvinna hela tiden, samma trånande blick... Men det är väl som man säger, sanningen finns i betraktarens öga... och det är verkligen en mycket välgjord och njutbar video.

Dessutom... känner jag igen denhär trånaden. Den finns hos mig också, den finns väl hos alla? Så... när män målade kvinnor med trånande blickar, var det inte ett tomrum som de ville fylla ut? Var det inte för att uttrycka sin längtan efter helhet?

Upphovsman är eggman913 på YouTube.

Andra bloggar om: kvinnor, kvinnobilder, trånad, tomrum, ansikten, konsthistoria, eggman913, videor

Kan ni se känslan?

Jag tycker om denhär bilden, för den har känsla... sade en bloggvän.

Egentligen är det ganska självklart. En bild som förmedlar en känsla kan man känna igen sig i. Den sätter igång ens medkänsla. Man vet hur det känns...

Ändå är det inte så lätt. Jag blir rädd för att det skall märkas hur ovan jag är att teckna. Eller med andra ord, jag är rädd att göra bort mig...

Men det skulle kunna vara lätt. Små barn, som inte kan teckna, men som heller inte har lärt sig att vara självkritiska, kan lätt skapa en bild utifrån sina känslor... Kanske var det därför som jag som yngre inte tyckte det var någon konst att göra ansikten med miner. Det var ju liksom bara att överföra sin egen känsla...

Möjligen finns det en orsak till. Som ung hade jag ju så mycket känslor... och det har jag kanske inte längre... Jag är inte säker på vad jag menar. Men jag får en bild... som kanske (eller kanske inte) betyder något.

En liten bergsbäck, vild och yster. Den skuttar fram över stenar och klippor, gläder sig åt sina egna krumsprång. Många gånger slår den emot, den skadar sig och blir både ledsen och arg. Men känslorna är ytliga, de går fort över.... Sedan, ett större vattendrag, kanske en flod. Den rör sig långsammare, men med större säkerhet. En vindil får ytan att krusa sig, men vattnet ändrar inte riktning. Den vet det den vet.

Nej, dethär blev för mycket, för pretentiöst... Tänk bara ett korn av sanning, ett litet litet korn...

Men om något har fått vattnet att flyta långsammare och med större tyngd, så är det antagligen det svarta i mitt liv. Sorgen... eller vad jag nu skall kalla det. Besvikelsen? Förlusten? Nederlaget? Uppgivenheten? Eller... godkännandet av allt detta? Medkänslan... med mig själv? I alla fall så tror jag att jag har det med mig hela tiden, som en slags mörk underström.

Däremot vet jag inte om jag lyckas förmedla vad jag känner. Kanske har jag fastnat i det tekniska, igen...

Och ännu mera osäker är jag på denhär flickan. Jag tycker att jag ser att hon är lite förväntansfull, på vippen till att le... men är det bara i min fantasi? Eller kan ni också se det? Eller kan ni bara se det för att jag har sagt att det är så...???

Andra bloggar om: bilder, känslor, osäkerhet, underströmmar, vattendrag