Ja?

Hon vände sig om och såg på mig.
Vill du mig något? Mig?
Hon visste inte vad hon skulle tro.
Hon var osäker, men också hoppfull.
Hennes blick var öppen, på hennes läppar fanns en början till ett leende.
Ja? sade hon.

Kotteri

Barn leker fortfarande med kottar. Dehär låg uppradade på kanten av en sandlåda, sida vid sida... så de kan ju inte ha hamnat där av en slump... eller hur?

Jag leker fortfarande med kottar...


Ett kollage av kottar, det måste väl kallas kotteri?
En stor bild som jag tycker känns murrig och mysig att krypa in i...

Andra bloggar om: kottar, kollage, collage, kotteri, kottlek, lekar, murrig, mysig

Titta inte för djupt i ögonen

- för då kan det gå såhär! Till sist kan man inte längre skilja sig själv från den andra...

Det var lite lustigt. Jag hade bara tänkt rita två ögon från sidan, som framifrån skulle se ut som ett enda öga. Men jag fortsatte och fortsatte, eftersom jag märkte att det gick... Är det konstigt eller möjligen självklart att det går att göra? Jag är inte säker....

Nu skulle det i alla fall gå lätt att ytterligare stilisera bilden (gjort!) .

Det berömda tredje ögat? Är det så man får det? Eller är det kanske en cyklop?

Andra bloggar om: ansikte, profiler, öga, tredje, titta, cykloper, teckningar

Spotify?

Jag har några inbjudningar till Spotify, om det finns intresse. Maila mig (carul punkt mare at gmail punkt com) så sänder jag koden.

Helst vill jag ge åt mina bloggvänner, men andra kan också komma ifråga. Ni är säkert också hur gulliga som helst? :)

För tillfället har jag 10 inbjudningar. Jag meddelar, när de tar slut. - SLUT, åtminstone tills vidare / carulmare 19.1.2009

Andra bloggar om: musik, spotify, inbjudningar, invites

Om Gaza... och politik

Om jag skulle säga något om det som händer i Gaza, så skulle det vara: SLUTA!

Försök inte ta reda på vems fel det är, bara upphör med alla våldsamheter. Nu. Genast. Utan att anklaga. Utan att ställa villkor. Det kan hända att den andra parten har mera skuld, men det är faktiskt inte så viktigt.

Rättvist blir det aldrig, men fred kan det bli - och med freden kommer nya möjligheter. Mänskor och samhällen kan läka, bara det blir fred.

Dethär skriver jag... för att det är så mycket politik på facebook. Man skall gå in i den ena eller den andra gruppen, välja sida... men det kan jag inte. Många gånger vet jag inte vem som har mera rätt... och också om jag skulle göra det, så känns det inte som någon orsak att dra upp en skiljelinje. Hos alla mänskor finns det ju också sådant som jag respekterar...

Så tänker jag... eller försöker jag tänka... helt enkelt för att det får mig att må bättre. Det andra tänkesättet får mig att grubbla.

Det finns många liknande bilder på nätet. Palestinska barn som gör segertecken. Men vad är egentligen seger? Är det att övervinna sin motståndare... eller sig själv?

Eller... hur mycket lidande behövs det, innan det blir viktigare att få fred än att segra?




Photo: Geert Vanden Wijngaert

Andra bloggar om: gaza, sluta, konflikter, våld, skuld, rättvisa, fred, seger, lidande, grupper, facebook, skiljelinjer, politik

Hur blir man av med förkylning?

Google är Gud. Google är klagomuren med stort K.

Ja, jag var nog lite desperat i morse. Tänkte inte ut några söktermer utan skrev liksom rakt från hjärtat. Väntade kanske inte några resultat heller - men ni ser ju själva!

Andra bloggar om: google, förkylningar, söktermer, frågor, böner, klagomuren, gud

Nu skall jag köpa något roligt!

En vecka sedan jag skrev något sist...

Jag är fortfarande förkyld, det är en förklaring. Det är så mycket slem med denhär förkylningen, jag kan känna hur det trycker på i ansiktet...

Ni minns kanske att jag brukar säga att jag aldrig får några förkylningar? - Nå, nästa gång jag säger det, då kan ni påminna mig om årsskiftet 2008-9: Då var du i alla fall förkyld på riktigt! Då var det inte någon svacka... En tanke är att jag har tid nu. När jag jobbade, var jag kanske för stressad för att kunna bli sjuk på riktigt? Istället fick jag en massa andra underliga åkommor...

Kanske, kanske inte... Men nu ger jag mig i alla fall tid. Igår ringde jag min terapeut och sköt upp vår träff med två veckor till. Ja, jag skjuter till och med upp sådant som rör sonen...! Det ni, mammor.

Terapeuten hade förresten en tanke om förkylningar, att de skulle vara till nytta för kroppen, som ett slags utrensningar. Det skulle ju vara bra, skulle göra det lite lättare att stå ut med dem. Tråkigheten...

För en dag, när jag var långt ifrån frisk, hände just det: Jag stod inte ut längre. Jag tror det hade blivit ett för stort underskott i mitt behov av att ha roligt. Egentligen skulle jag handla mat, men när jag stegade in på varuhuset, kunde jag bara tänka: Nu skall jag köpa något roligt!

Och så blev det! Bara lite lite mat och mest annat:

Rökelsestickor. Jag var nog i tonåren, när jag sist köpte sådana! Men de var så elegant förpackade!

En hyacint (som egentligen var två, i samma kruka) och en amaryllis... Men de verkar inte må så bra, efter att ha stått i affären hela julen. Måste komma ihåg det, till nästa år...!

En jättestor flaska med kalja (svagdricka). Brukar jag aldrig köpa, men nu ville jag prova på.

Och så det dyraste, en katt... konstruktion? Med klösbräda och ulltott att fånga och en hålighet att krypa in i...

Jag trodde förstås att det skulle bli lätt, att det liksom bara skulle säga klick, när jag förde ihop delarna... men man behövde faktiskt borrmaskin! - Och jag som avskyr att borra, jag är jätterädd för borrmaskinen! Ljudet, framför allt, och detdär att man måste trycka på.

Men tro det eller ej, jag hade energi för det också. Jag tänkte bort det förfärliga ljudet, jag gjorde mig våldsam och farlig - och hål blev det! Två stycken!











Sedan, när kattbygget stod klart, fortsatte förkylningen, som om inget hade hänt.

Andra bloggar om: förkylningar, slem, roligt, tråkigt, krafter, katter, kattleksaker, torn, konstruktion, borrmaskin

Nyårsängeln

Det blir nog ett litet uppehåll här på carulmare. Jag är förkyld... ont här, ont där... och orkar inte så mycket.

En kväll kunde jag ändå peta ihop denhär ängeln, i några versioner. Det är en ottomansk ängel, en från 1500-talet som jag känner ganska starkt för.

Kanske för att han är så mjuk och storartad, på samma gång? En strålande varelse... som knäfaller och bjuder på vin.

Skål!
säger han och
Gott Nytt År!

Han önskar det... men inte heller han kan råda över det som händer. Det vet han... och det är därför som han faller på knä... och därför som han ger oss sitt hjärta. Det är stort och varmt och öppet.

Där finns det goda året, vad som än händer.

Andra versioner: 1) 2) Originalfotografi

Andra bloggar om: ängel, ottomansk, nyår, hälsningar, gott

Skosymbolik

Det beror på skorna, sa den gamla kvinnan. Det är därför som folk inte bryr sig om Gud längre.

Själv hade hon vuxit upp i ett hem som var så fattigt att syskonen inte kunde gå ut samtidigt. Det fanns helt enkelt inte skor åt alla.

Men nuförtiden har ju alla sina egna skor, sa kvinnan.

En historia som jag fick höra nu på julafton, om en kvinna som var en gammal tant, när jag var liten...

Andra bloggar om: skor, symbolik, gud, bry sig

Lite buddhism, mitt i allt

Huike said to Bodhidharma, “My mind is anxious. Please pacify it.”

Bodhidharma replied, “Bring me your mind, and I will pacify it.”

Huike said, “Although I’ve sought it, I cannot find it.”

“There,” Bodhidharma replied, “I have pacified your mind.”


Lätt som en plätt... eller vad?

Lika lätt som att hugga armen av sig, kanske. Enligt legenden var det just vad Huike gjorde, för att få bli undervisad av Bodhidharma... och Bodhidharma då, vem är det? Jo, det var han som förde zenbuddhismen till Kina. Som fick äran för det...

Allt som händer behöver kanske en krok som man kan hänga upp det på? Ordning och reda, skall det vara... och vem vet vad jag kommer att få äran för... som jag inte har gjort. Eller tvärtom, skulden för...!!

Jaja... det är faktiskt roligt att leta bilder. Man vet aldrig vad man hittar... En fin rytm tycker jag att den har, denhär lilla bilden.
Andra bloggar om: buddhism, zen, zenhistorier, huike, bodhidharma, kina, ängslighet, bilder

Julhälsning

Eller... tycker ni att julhälsningen skall vara traditionellt röd? Eller tänker ni kanske fira en engelsk jul?

I vilket fall, så önskar jag er en riktigt god jul!

Själv kommer jag att fira julen tillsammans med föräldrar, son och brorsfamilj, i Jakobs_stad... Fast, om rätt skall vara rätt, borde staden heta Ebbastad, eftersom det egentligen var hans änka Ebba som grundade den... Mm, jag talar om Jakob de la Gardie... fältherre och greve till Läckö, läser jag på Wikipedia.

Men tillbaka till julen.

Så många julklappar har jag inte köpt, det skulle bara bli åt barnen i år. Men jag tänker göra små godispaket, med framför allt torkad frukt, papaya, mango... och detdär vita som finns på insidan av kokosnötter. Kopra, säger Wikipedia att det heter. Mango och kopra har jag aldrig ätit torkat, så det blir lite spännande.

Vidare har jag köpt små små aniskex, också nya för mig. Ja, på julen skall man ju äta allt möjligt konstigt... så man får ju försöka bjuda till.

Andra bloggar om: jul, julhälsning, julkort, julfirande, jakobstad, torkad frukt, godispaket

En paradox till

Jag insåg
att det skulle vara till min fördel att handla genast
men då hade det redan gått en tid

Andra bloggar om: insikter, handla, genast, senare, paradoxer

The thing

about normal people
is that they make you feel
unnormal

Andra bloggar om: normal, unormal, alien, ufo, thinking, paradoxes

Räknas inte

En vacker dag, idag. Decembersol.

Fast själv har jag en sämre dag. En liten svacka, kanske.Försöker tänka att allt som jag tänker idag, räknas liksom inte. Sätter det på tröttheten...

Kanske borde jag göra detsamma med följande tanke?

Jag tycker det ser ganska fint ut, med alla lamporna... men denhär gatan är säkert en kilometer lång och varje träd har många lampor, tända dygnet runt...

Jag menar, borde jag klaga på det... eller bara låta det förbli en reflektion?

Läs även andra bloggares åsikter om december, sol, svacka, julbelysning

Tillbakablick

Det är inte nyår än, men jag skall ändå göra en tillbakablick. Tror jag är tillräckligt lugn och samlad för det nu.

I våras blev jag sjukskriven ända fram till sista september. Därmed hade jag haft mina 300 dagar och längre än så kan man inte vara sjukskriven, i Finland. Efter det var det meningen att jag skulle ansöka om sjukpension på deltid - men det blev på heltid.

Under sommaren började jag känna att jag inte vill tillbaka in i arbetslivet, att jag inte klarar av att fungera efter de regler som finns där. Min läkare sade till mig att jag borde förbereda mig på att sjukskrivningen tar slut, att det blir bättre för mig då... men jag kände mig som en blyklump. Jag försökte inte argumentera, inte ens med mig själv. Reagerade helt enkelt inte.

Någonstans undrade jag: Orkar ni verkligen flytta på mig... tung som jag är?

I november skulle jag fylla i ansökan om sjukpension. Som ni kanske minns (om ni söker på 'sjukpension', får ni upp de rätta inläggen), var det nästan omöjligt för mig att göra det. Jag var fortfarande en blyklump och blyklumpar kan ju inte tala.

Till slut kunde jag ändå posta min ansökan. Jag trodde att jag skulle få vänta till februari, men svaret kom nästan omgående - och det var ett ja! Jag har fått sjukpension, fram till slutet av maj. Dethär är säkert en viktig orsak till det lugn som jag känner. Medan jag var sjukskriven, fick jag inte så mycket pengar att jag kunde klara av mina dagliga utgifter... men det har jag nu.

Skööönt! Av lättnadskänslan att döma kan man nog anta att blyklumpen ändå var förmögen till en viss oro...

Det blir ännu tydligare, om man ser till andra områden av mitt liv. Mitt föräldrajag har oroat sig en hel del, de senaste månaderna. Det har varit så många förändringar, för ende sonen. Han gifte sig... och han flyttade isär. Han började en ny skola... och slutade att gå där. Han flyttade hem till mig... och sedan igen, till en egen bostad...

Men nu känner jag mig lugnare, också ifråga om honom. Jag tror att han har gått igenom en kris, på sitt eget extroverta sätt. Han och flickvännen hade ju varit tillsammans i tre år...

Så... just nu är det alltså ganska bra. Lugnt.

Hoppas också att jag så småningom skall kunna tjäna lite pengar själv. Annonserna på free1000s har börjat gå ganska bra!! så det känns roligt att gå dit och jobba. Just nu håller jag på med att göra en sida med miniatyrer, för att underlätta sökningen.

Andra bloggar om: tillbakablick, blyklump, sjukskrivning, sjukpension, son, förändringar, lugn, pengar

Inte vet jag vad det är

men jag tror att jag gillar det. Det känns som om det skulle vara i djungeln. Jag ser en fågel öppna sin näbb och sluka en citron... eller är det en annan fågel, Fenix, som sprutar ut eld? I alla fall, och det kanske förklarar en del, så har jag fått Paintshop idag!

Andra bloggar om: djungel, fåglar, paintshop

Holy Vessel

kneeling
i held out my pain
would you keep it
for me?

____________________
icerocket tags: vessel, icon, blue, drawing, poem

Facebook?

Jag har just gått med i facebook, som Carul Mare. Skulle gärna vilja ha med flera mänskor, just bloggvänner, sådana som skriver själva eller som bara läser... Man kan säkert göra facebook till något svårt och utmattande... men jag drömmer om ett lättsamt umgänge. Att kunna följa med sina vänner utan att behöva vara så aktiv hela tiden. En mening här, en annan där, och ibland behöver man kanske inte säga något alls. Ändå skulle det kännas som att man är med, en i gruppen. Så är det ju inte när man bloggar, då hänger det mesta på en själv. Vill man ha kontakt, skall man skriva och kommentera.

Så vad tror ni? Skulle dethär kunna vara något för er också?

Andra bloggar om: facebook, vänner, lättsamt

Skulle bli en bild av tunga känslor...

men ni ser ju hur det blev...!
Egentligen är det en spegling av en brygga i vatten... plus lite krusidull!
Kanske är den ännu inte färdig, det finns något som liknar ett ansikte i bilden, en simmare... som gärna kunde få framträda.

Andra bloggar om: vatten, speglingar, krusidull

1 eller 0

Ibland skapar jag i glädje. Det pirrar inom mig, av lust. En sexuell känsla.
Ibland skapar jag för att jag är ledsen, jag behöver få uttrycka det.

Men ibland är jag så nere att jag inte kan skapa alls. Jag tål inga blickar på mig. Vill inte bli bedömd...

När jag tänker på det, är det nog inte rätt sett att se på konsten. Den skall ju leda till ett möte!

Men det är så jag känner det. Överjaget ligger ovanpå mig, tungt som ett åskmoln. Tors hammare i mitt huvud: Dunk, dunk, dunk. Du skall inte tro att du är något... Jante-Tor!

Sådana gånger drar jag mig undan, lämnar scenen. Jag känner mig nere, så jag skulle behöva några bra-ord... men jag vågar inte försöka med konsten. Den är så full av bedömningar.

Istället söker jag mig till andra sysselsättningar, gärna något tekniskt. Kollar om jag får något att fungera eller inte, på datorn.

Det är så enkelt med teknik, en enkel slags bekräftelse! Antingen får man något att fungera eller så gör man det inte. Man lyckas eller misslyckas. 1 eller 0.

Andra bloggar om: konst, teknik, lyckas, misslyckas, bedömningar, överjag