tag:blogger.com,1999:blog-20490853.post7393989163787275254..comments2023-09-01T10:52:06.708+03:00Comments on carulmare : Ett försök att förklaracarulmarehttp://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comBlogger8125tag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-88073860451883399002008-10-09T21:30:00.000+03:002008-10-09T21:30:00.000+03:00Hej Noemi! Kul att se dig här!Jo. Detdär med krav ...Hej Noemi! Kul att se dig här!<BR/><BR/>Jo. Detdär med krav finns nog där. Om vi kom varandra såhär nära idag, så måste vi väl göra det imorgon också...? Fast så är det kanske inte.<BR/><BR/>Jag är också ganska noga med vad jag berättar. Vill inte gärna dra upp gamla känslor... eller be om förståelse, där jag anar att den inte finns...<BR/><BR/>Men kanske skulle man kunna tänka om i fråga om förtroenden? Jag tror faktiskt att man kan känna sig nära varandra, fast det bara är den ena som ger förtroenden. Finns det inte mänskor som man kan tala med utan att de behöver säga så mycket tillbaka? Kanske för att man känner sig trygg med dem? Man känner att denhär mänskan är inte ute efter skvaller... eller ens efter att bygga upp en vänskap. Dethär med att ge varandra förtroenden för att man skall kunna bli vänner... ja, är det inte nästan som kohandel? - Men tänk om man utgår från att vänskapen redan finns...?<BR/><BR/>Ibland är vi kanske vi själva sådana mänskor? - Men också det kan börja kännas som ett krav, det är ju inte varje dag som man känner sig så trygg och säker....carulmarehttps://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-10067359111364807372008-10-09T19:48:00.000+03:002008-10-09T19:48:00.000+03:00Hej Carulmare! Det var länge sedan! Jag tror jag k...Hej Carulmare! Det var länge sedan! Jag tror jag känner igen det där...viljan av att vilja vara nära och inte helt klara det. Men inte vilja vara ensam heller....Tror inte att jag förstår helt...Eller, om jag går till mig själv så vill jag vara nära, men så, känns det jobbigt om de vet för mycket, om det blir krav på närheten...Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-87942417525412141882008-10-09T16:38:00.000+03:002008-10-09T16:38:00.000+03:00Mitt i prick!Mitt i prick!Annahttps://www.blogger.com/profile/03470222033487800327noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-22433558800897600852008-10-07T12:34:00.000+03:002008-10-07T12:34:00.000+03:00Anna: Hm, ja. Du har ju en stor familj. Många som ...Anna: Hm, ja. Du har ju en stor familj. Många som behöver dig. <BR/><BR/>Men en gång sade du något i stil med att eftersom du(vi) har denhär personlighetstypen, så får du konstant för lite närhet... eftersom du inte kan ta emot den...<BR/><BR/>Jag minns inte riktigt hur du sade det och jag kan också ha tolkat dig fel. Men orden, vilka de nu var, blev kvar i mitt minne, jag tyckte de var så träffande. <BR/><BR/>Kanske är både du och jag mycket bra på att ge, att vara bollplank åt andra... men att själva ta emot...?carulmarehttps://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-78198988197869867132008-10-06T13:59:00.000+03:002008-10-06T13:59:00.000+03:00Nej jag är inte olyckligt kär. Jag är inte kär all...Nej jag är inte olyckligt kär. Jag är inte kär alls. <BR/><BR/>Jag upplever dig som så ambivalent när det gäller närhet till människor och att det upptar dina tankar. Men jag kan ha fel;)<BR/><BR/>Jag vill inte alls. Kanske för att tillgången är långt utöver efterfrågan? Jag behöver aldrig sakna någon som så gärna vill ta i mig och lyssna på mina ord. Bortskämt schizo?Annahttps://www.blogger.com/profile/03470222033487800327noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-62428076709535777122008-10-06T00:39:00.000+03:002008-10-06T00:39:00.000+03:00Bless: Just nu går också mina ord andra vägar, det...Bless: Just nu går också mina ord andra vägar, det har varit mycket familj de senaste dagarna... Men jag hoppas att jag snart får tillbaka min arbetsro. Allt gott till dig också, jag har just lämnat en hälsning på din blogg... <BR/><BR/>Anna: Olyckligt kär? Det var fyndigt sagt. Ja, kanske är det det jag är, när jag både vill och inte vill ha närhet. När jag inte klarar av mera närhet. <BR/><BR/>Är du kanske också olyckligt kär?carulmarehttps://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-42892885482522969122008-10-05T22:18:00.000+03:002008-10-05T22:18:00.000+03:00Tja, det kanske man skulle praktisera..skjuta folk...Tja, det kanske man skulle praktisera..skjuta folk i låren - istället för att tillåta dem komma för nära. En del kryper ju innanför skinnet. Men du verkar så..jag vet inte, typ vill och vill inte.<BR/>Ibland undrar jag om du är olyckligt kär.Annahttps://www.blogger.com/profile/03470222033487800327noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-65669072325171015882008-10-03T16:22:00.000+03:002008-10-03T16:22:00.000+03:00Hej carullen, läser dig ofta och skriver sällan. A...Hej carullen, läser dig ofta och skriver sällan. Alla orden går åt i andra sammanhang. Allt gott till dig och det ordnar sig ju i livet allt som oftast. Så ha tillförsikt till din självtillit!blesshttps://www.blogger.com/profile/11745141295284156702noreply@blogger.com