tag:blogger.com,1999:blog-20490853.post6760372253894588371..comments2023-09-01T10:52:06.708+03:00Comments on carulmare : Uppslukade?carulmarehttp://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-71310406851514878122009-07-19T19:36:47.052+03:002009-07-19T19:36:47.052+03:00Visionary: Lite bråttom, på väg till sommarstugan....Visionary: Lite bråttom, på väg till sommarstugan. Får tänka mera sedan. Ville bara säga att jag nog kände mig lite 'lägre' efteråt, som om jag skulle ha blivit så trött som jag faktiskt var. Fast jag tyckte ändå att det var skönt, att det var dags att komma ner. Väldig stark var denhär känslan av avskärmning, att jag inte behövde tänka på dedär sakerna mera. <br /><br />Tack för dina tankar, nu skall jag packa i bilen!carulmarehttps://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-8197106256963958272009-07-19T18:09:37.809+03:002009-07-19T18:09:37.809+03:00Jag tycker att det låter som... passion... som vi ...Jag tycker att det låter som... passion... som vi pratat om tidigare... :) Det där med att ta ut svängarna i känslorna, ta en känsla ända ut i den yttersta kanten,liksom. Jag tror att det är något hjärnkemiskt... och jag tror att alla har någon grad av benägenhet för att bli så uppslukade, som du beskriver. Man får en 'kick', och vill inte lämna det upphöjda känsloläget, precis som när man får kickar av 'yttre' droger.<br /><br />Eller förälskelse! :) En del blir beroende av att vara förälskade, och söker hela tiden den där upphöjda känslan... ja, det har vi också pratat om, och det hänger väl ganska nära ihop, passion och förälskelse, även om jag själv just nu grunnar på om jag tycker att det är samma sak, när det handlar om känslor för en annan människa...<br /><br />Jag tror att spikmattan gör sitt till för att bryta den där kicken, och kanske t o m utan att "baksmällan" inställer sig... eller vad säger du, kände du dig låg efteråt, eller bara avslappnad?Visionary soulhttps://www.blogger.com/profile/06009880588956777234noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-59327161475803960062009-07-14T15:59:54.837+03:002009-07-14T15:59:54.837+03:00Malve och Miranda: Behöver lite mera tänketid här....Malve och Miranda: Behöver lite mera tänketid här. Återkommer! :)carulmarehttps://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-10710569612257898532009-07-14T11:23:36.504+03:002009-07-14T11:23:36.504+03:00Jag känner igen mej jättemycket i det du skriver!!...Jag känner igen mej jättemycket i det du skriver!!!! De senaste åren har jag tänkt mycket på det och jag tror att det ibland är en flykt men oftast känns det som ett beroende. För det är ju så underbart härligt att uppslukas, samtidigt som det är jättejobbigt.<br /><br />Just nu är det projekt BLåbär som snurrar i skallen (strssigt så det borde jag inte ägna mej mer åt) och mitt joggingprojekt - som bara känns bra men som ändå upptar en hel del tankar (ohc samtal enligt min man...). I början av sommaren var det läsning som gällde. Nu har jag dock tagit mej ur det och lyckas faktiskt med att bara läsa lite ibland.<br /><br />Meditation ohc mindfulness har hjälpt mej mycket med att stilla tankesnurren och det kanske inte är en slump att mina stressprojekt kommer nu när jag "slarvar" med meditationen...malvehttps://www.blogger.com/profile/00394694020739601546noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-47940713473843585242009-07-13T23:45:05.931+03:002009-07-13T23:45:05.931+03:00Ja, det handlar verkligen om att få veta allt. Jag...Ja, det handlar verkligen om att få veta allt. Jag har suttit och letat efter om det finns några biografer och vad de eventuellt visar för filmer i en liten håla där det fanns ett fint hus till salu. I alla fall såg det fint ut på bilden.<br /><br />På ett sätt så känns det som flykt och dagdrömmeri, men jag tror också att handlar om att jag inte vågar släppa mitt engagemang eftersom jag tror att det då kommer att försvinna. Därför måsta jag surfa på det så länge det går, och allra helst hålla kvar det.<br /><br />Jag vet inte om det är så för dig, men för mig handlar det nog en del om att jag gärna tar känslomässiga beslut. Om jag vill något så hänger det på om känslan vill även om en timme, en månad, ett år... Så länge jag har känslan kvar så vet jag vad jag vill.<br /><br />Det låter riktigt det med energin. Jag har så himla mycket i huvudet just nu. Och det här surrandet, alla ord och tankar och funderingar... Det kanske inte har med det att göra, men som du beskriver det att du blev av med tankarna så låter det rimligt. Tror jag...<br /><br />Ängslighet, ja kanske. I vissa fall kan det nog vara så för mig, jag undersöker alla möjligheter och hittar nya hela tiden. Så när jag, eventuellt, har kommit närmare ett beslut, efter det där första maniska sökandet så kan det nog vara så. Fast jag tror för min del att det där med att hålla kvar känslan är viktigt. Hur vet man förresten vad man vill om man inte går på känslan?Mirandahttp://helavagen.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-1550220897632459222009-07-13T22:43:09.439+03:002009-07-13T22:43:09.439+03:00Det låter verkligen som samma problem. Den ena tan...Det låter verkligen som samma problem. Den ena tanken ger den andra och så kan man inte sluta, förrän man har tagit reda på... ja, kanske allt som går?<br /><br />Tror du att det kan ha med ängslighet att göra? Den tanken kom jag på först nu. Att man vill vänta med att besluta sig tills man har så mycket information att man känner sig helt(?) trygg?<br /><br />Men jag undrar om man kan se det som ett fysiskt(?) problem också. Min bror brukar säga att vi har för mycket energi i huvudet i vår släkt, energin fastnar där och så kommer vi inte loss. Det verkar inte ens hjälpa att inse att man är fast. Skulle det kunna vara möjligt att spikmattan sätter energin i rörelse i kroppen? Jag tänker på denhär konstiga känslan av att plötsligt ha blivit fri från tankarna.carulmarehttps://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-62106297913410506202009-07-13T22:29:15.383+03:002009-07-13T22:29:15.383+03:00Jag känner igen mig. Ofta känner jag att jag inte ...Jag känner igen mig. Ofta känner jag att jag inte kan släppa taget fast jag vill. Det får till följd att jag inte går och lägger mig i tid, att jag vaknar tidigt på morgonen och tänker på saker. Nu har jag börjat funera på att så småningom flytta norrut. Det kommer inte att hända än på ett tag, men ändå har jag börjat titta på hus. När jag väl kommer att ha råd och möjlighet kommer ju de där husen att vara sålda och kanske är det inte ens i de trakterna jag kommer att vilja bo.<br /><br />Din text väckte många tankar. Jag har tänkt på mig själv som att jag är en "allt eller inget"person. För min hälsas skull måste jag ju gå och lägga mig för att orka upp och jobba, men det blir nästan alltid för sent för att jag har fastnat i någon idé. Oftast är det idéer jag följer och då måste jag ta reda på allt om det. Nu med en gång. Hur skulle det vara om jag bodde där? Vad kostar det att köpa en bil och vilken sort ska man ha om man bor i norra Norrland? Vad är cerval (serval?) för slags djur och hur mycket kostar det att åka till Viktoriafallen? Finns det förresten några bra hotell där?<br /><br />Vet inte om det riktigt är detsamma, men jag känner i alla fall igen det att bli helt uppslukad och att offra mat, sömn och vardagsbestyr för något jag fått på hjärnan.Mirandahttp://helavagen.wordpress.comnoreply@blogger.com