tag:blogger.com,1999:blog-20490853.post2550139652028284291..comments2023-09-01T10:52:06.708+03:00Comments on carulmare : Rädslancarulmarehttp://www.blogger.com/profile/02895964934534840991noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-62830677240373292282007-01-31T21:18:00.000+02:002007-01-31T21:18:00.000+02:00Tack för de raderna, Manon! De var så vackra! Du f...Tack för de raderna, Manon! De var så vackra! Du får så gärna vara Övärlden för mig. Jag tyckte också jättemycket om dedär böckerna - och kanske är det dags att läsa dem igen?<br /><br />Kanske är det bra det som händer, jag hoppas det. Men, precis som du säger, behövs det mod. Kanske ännu mera, när man har hunnit bli så gammal som jag. Jag trodde nog ganska mycket på att jag kunde styra mitt liv. Också i fredstid (jag tänker på Karol-filmen) behövs det visst en krigarinställning. Man kan inte låta rädslan ta över. <br /><br />Kanske är det därför som jag tycker så mycket om att spela dataspel? Jag får öva mig på att kriga lite... :)Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-89143619965051099692007-01-31T19:34:00.000+02:002007-01-31T19:34:00.000+02:00Vet du! Jag tror inte att livet måste ha nåt/några...Vet du! Jag tror inte att livet måste ha nåt/några mål för att få mening. Meningen med livet är livet självt. Att se omkring sig och se hur alla pusselbitar hänger i hop. Växter som växer och försvinner, luften, döden, livet, sorg, smärta, glädje. En blomma vid vägkanten. Vindens sus om natten.<br /><br />Nu är jag lite Övärlden - frälst men jag undrar om du inte redan har läst om du ska läsa LeGuins böcker igen eller för första gången? Tänkte på hennes böcker direkt nu när jag läste dina rader. Om jämvikten, balansen, att inte agera för agerandets skull.<br /><br />Om amn hjälper, ja vem hjälper man då egentligen? Sig själv eller den man hjälper? Hur vet man att sättet man hjälper på är det bästa? Om det bästa inte vore att låta vara?<br /><br />Med all respekt, du låter som om du släppt greppet och kontrollen på ett bra sätt - börjat leva? För livet har ingen kontroll. Prestigelöshet. Inget att bevisa...Är dte inte dåm an börjar leva, egentligen...?<br /><br />Jag undrar om du behövre vara rädd? Det kräver mod att släppa kontrollen. Den är ändå så - chimär! Visst är det läskigt, men - jag undrar om jag haft kontroll nån gång så jag kan egentlgen inte svara. Jag har alltid varit mitt ute i havet och flytit med...fast utan flotte...jag tror jag har en nu...????Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-57591822744627220492007-01-30T14:28:00.000+02:002007-01-30T14:28:00.000+02:00Om du planterar ett träd och vet att jorden skall ...Om du planterar ett träd och vet att jorden skall gå under, då är du nog inte förhärdad...!<br /><br />Kanske är det där någonstans som lösningen finns? <br /><br />När jag såg dendär filmen om Karol, den blivande påven, kändes det så klart på något sätt. Inte vet jag hur han var på riktigt, men i filmen skildras han och hans vänner som riktiga kämpar. Mänskor som vägrade låta hopplösheten komma på.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-20490853.post-40053899584456981102007-01-30T07:18:00.000+02:002007-01-30T07:18:00.000+02:00Vwt inte om det handlar om att bli förhärdad eller...Vwt inte om det handlar om att bli förhärdad eller bara om att värja sig för eländen som man själv inte kan göra något åt.<br /><br /> Men jag engagerar mig numera, precis som Du, minimalt i världsproblemen. Orkar inte ta in alla dödar, alla eländen, alla svartmålningar. Jag blir mer och mer typen som skulle plantera ett träd även om jag visste att jorden skulle gå under nästa dag.Anonymousnoreply@blogger.com